Svenskar är rädda för kontakt

Personen bredvid mig startade en konversation med mig trots att vi aldrig sett, pratat eller stött på varandra tidigare.
Det började med en fråga om ett matchresultat och slutade med en djup diskussion om Israel och Palestina. På bara några minuter.
Vi båda klev av vid Stockholm Central och skildes åt med ett ”ha en bra dag”.

Alex var en mycket trevlig kille, en glad pratkvarn som var totalt orädd och diskuterade sakligt och klokt. Han bjöd på sig själv, berättade om att han är adopterad från Somalia, att han jobbade för Stockholm stad och spelade i Korpen. Han frågade mig om mitt yrke, liv och vad jag gjorde på fritiden. Och det var ett trevligt samtal på alla sätt och vis.

Det är fascinerande med människor som vågar och vill söka kontakt med människor de aldrig någonsin utbytt en rad med. Personer som tycker att vi alla har något att berätta och att man inte ska vara rädd för att prata. Så där skönt sydländskt och osvenskt. I Sverige får man arga blickar, nervösa mumlingar som säger ”mind your own fucking business”, stör mig inte om man ens försöker inleda en diskussion med någon på tåget.

När man tänker på det är det väldigt synd att det är så för tänk hur mycket vi skulle kunna vinna på att prata med andra människor eller hur trevligt det skulle vara om någon bara sa ”Gud vilka snygga skor”. Trots att man inte känner varandra. Jag tror att ens dag skulle bli lite gladare om dagen började med ett samtal.

Alex påminde mig om hur trevligt det är att bara utbyta några enkla ord, även om man inte känner varandra.
Svenskar är tyvärr rädda för kontakt men det kan och ska vi ändra på. Mitt nästa mission är att imorgon börja prata med någon på tåget som jag inte känner. Tror att det kan bli minst lika trevligt.

Krönika Av Max Bergander 20 aug 2009 10:40