Kronisk smärta och depression - vår tids sjukdomar

Är män och kvinnor ojämlika av natur? Kvinnor löper exempelvis större risk att blir drabbade av en depression än män. Män tål däremot inte smärta på samma sätt som kvinnor.
Det så kallade ”starka könet” bör ifrågasättas. Det biologiska arvet är helt avgörande.

Otroligt men sant -depression är en kön, arv och miljö fråga. Enligt Christer Allgulander; docent i allmän psykiatri vid Karolinska Institutet, som gjort en studie av 42 161 svenska tvillingar, som visade att det genetiska riksbidraget för kvinnor var 42% och bland män 29%. Män visar ibland inga tecken på depression och kan medecinera sig genom t.ex alkohol. Kvinnorna däremot har lätt att klä sina känslor i ord, och de söker hjälp till skillnad från männen.

Ärtfliga faktorer och påfrestningar under uppväxten påverkar risken att bli deprimerad, det har visat sig i en studie av barn i staden Dunedin i Nya Zeeland. Den visade att risken att få en depression styrdes både av uppväxtförhållanden och av
serotonintransportgenen (serotonin är en kemisk substans som reglerar bland annat tillväxtsignal i kroppen): de som fötts med korta genvarianten hade då större risk att bli deprimerade om de hade haft svåra uppväxtförhållanden.

Den mest genomgripande representation av maskulinitet i de flesta samhällen bygger på egenskaper som uthållighet, självständighet (och dominans!). Dessa egenskaper förutsätter en sund och frisk kropp. En sådan standard är svår att uppnå vid allvariga smärtbesvär, vissa män kan känna skuld, skam och rädsla att bedömas som svaga, omanliga. För att skydda deras ”manlighet” riskerar dessa män sin egen hälsa och även sitt liv –exempelvis genom att isolera sig eller vara sena med att söka hjälp.

Kronisk smärta påverkar kvinnors identitet också. Den mest utbredda kvinnlighetens avbild förknippas ofta med att vara tillgiven, beroende (och ett objekt för begär).

Kronisk smärta kan förstärka några av de mest negativa aspekterna av den kvinnliga stereotypen. Det kan också hindra kvinnors tillgång till önskvärda roller. Kvinnor kan känna ett slags förlust av kvinnlighet.

Män känner ofta skam över sin kroniska smärta då den hindrar dem att fullt fungera i sina dagliga rutiner. De har också svårare att prata med kvinnliga läkare eller sjuksköterskor om sin smärta då de känner skam, och vill inte verka svaga(!)

Kvinnor –det starka könet
Kvinnor har i medeltal lägre smärttrösklar än män...de rapporterar kraftigare smärta; säger Birgitta Hovelius, läkaren och professor vid Lunds universitet. Sedan 1950 har omfattande laboratoriemiljö-tester genomförts, ett antal artiklar har publicerats och visar att kvinnor har lägre smärtkänslighet / tolerans, änvad män har.

En svår smärtsjukdom kan vara mycket hotfullt för män och kvinnor som starkt stöder den ”stereotypa” bilden av den perfekta mannen/kvinnan.

Män vill inte förknippas med smärta. De är också mer känsliga huruvida det är en manlig eller kvinnlig läkare de får prata med. Är läkaren kvinnlig tonar de ner besvären så det inte blir så allvarliga som de kanske faktiskt är. För kvinnor däremot spelar det ingen roll vilket kön läkaren har.

Dags att släppa macho-attituden nu killar, en människa är svag och alla kan behöva hjälp.

Robzitiz 28 feb 2011 14:32