
Det pågår för tillfället en intensiv debatt kring kärnkraftens vara eller icke vara, samtidigt som katastrofen i Japan är ett faktum.
Tyvärr är det även ett faktum att vi ännu inte har något globalt hållbart alternativ till kärnkraft. Forskning pågår för fullt inom grön energiframställning, men än så länge är vi långt ifrån att ha någon grön lösning som är tillräckligt effektiv per investerad krona för att kunna ersätta kärnkraften. Att öka användningen av kol- eller oljekraft är ju inte heller särskilt "grönt".
Kärnkraften har tre huvudproblem:
1. Den haverar ibland, med otrevliga effekter som följd. Hittills har tre stora haverier inträffat under de 55 år som gått sedan den första reaktorn startades (Harrisburg -79, Tjernobyl -86, Fukushima -11).
2. Den använder bränsle som idag har ganska stor negativ påverkan i naturen och hos lokalbefolkningen där uranet grävs fram ur jorden.
3. Den lämnar efter sig otäckt avfall som måste strålskärmas och kylas innan man kan gräva ner det och slutförvara det i 100 000 år.
Det första problemet kommer vi nog troligen inte undkomma helt, men det är troligt att teknikutveckling kommer göra att det händer allt mer sällan. Det andra och tredje problemen däremot, de kan vi snart eliminera nästan helt.
Det är nämligen som så att en ny generation reaktorer är på gång. Den så kallade fjärde generationens reaktorer är inte bara (mycket) säkrare och effektivare än de som finns idag, utan de återvinner dessutom gammalt kärnavfall som nytt bränsle. Den nya reaktortypen ger 100-300 gånger mer effekt ur samma mängd bränsle, och det avfall som den sedan genererar är ofarligt på så kort tid som 50-100 år.
Regeringen anslog under förra året 100 miljoner kronor till ett svensk-franskt utvecklingssamarbete kring utvecklingen av en ny reaktorgeneration. Beslutet, som en tid var hemligstämplat, togs i utbyte mot att Frankrike bidrar med 10 % av finansieringen av ESS-anläggningen i Lund. Liknande reaktorer utvecklas även i Indien, Ryssland, Kina och i Japan.
Forskningsreaktorn är placerad i Marcoule i södra Frankrike och kommer dels bränna återtaget kärnavfall och dels alstra nytt plutonium - ungefär lika mycket som man klyver. Vilket gör reaktorn helt självförsörjande.
Min fråga är därför om det är så smart att satsa VÄLDIGT mycket pengar på att skapa en noga förseglad slutförvaring, när vi med ganska stor sannolikhet snart kommer behöva avfallet som bränsle i en ny generation reaktorer?
Det kanske skulle vara klokt att mellanlagra det några år till innan vi gräver ner det och kastar bort nyckeln.
| Av |
| Av Martin Wattberg, 16 maj 07:49 kommentarer |
| Av Isak Selmani, 03 maj 09:53 kommentarer |
| Av Isak Selmani, 19 apr 08:05 kommentarer |
Författare:
Anders Hansson
Publicerad: 17 mar '11 15:40
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Länk till artikeln: