www.stockholmfilmfestival.se 

Restless

Man förstår snabbt att det ligger något mörkt och spökar i Enochs förflutna. Hans föräldrar är döda och han har ännu inte gått vidare och accepterat detta. Glömde jag nämna att Enoch endast umgicks med ett japanskt spöke av en kamikazepilot från andra världskriget innan han träffade Annie? Hon i sin tur är döende i cancer och har inte långt kvar att leva.

Det är det här som är det briljanta med Gus van Sants film. Vi har en person som drabbats av närståendens död i sitt förflutna och en person med döden hotande inom en närastående framtid. Vi vet att historien om Enoch och Annie endast kan sluta på ett sätt. Det gör relationen så mycket vackrare och mer melankolisk. Det finns en inbyggd skörhet i att vi vet att det måste sluta i sorg. Varje skratt och varje ny lärdom Annie och Enoch delar med varandra blir så mycket mer värdefull och skapar samtidigt en obehaglig klump i bröstet.

Trots en dålig inledning och en övertydlig symbolik och tidvis överdrivet udda agerande från Enochs sida så griper filmen tag om en. Gus Van Sants regi är vacker och rogivande samtidigt som den förstärker de sinnesstämningar som Jason Lews manus skapar. Restless är en film man minns. Känslorna filmen skapar dröjer sig kvar långt efter att eftertexten slutat rulla.

Av Niklas Blomqvist 22 nov 2011 19:00