Antonias revansch.jpg 

Antonias revansch, en aktuell bok

Boken är en partsinlaga med starka preferenser för Antonia Ax:son Johnson. Hon kämpade och räddade koncernen. Hon är hjälten. Det är säkert sant och berömvärt. Omvärlden beskrivs som fientlig och hemsk, vilket nog inte är sant. Denna rollfördelning gör boken mer läsvärd, men mindre objektiv och analytisk. Det gör också att författaren missar att förstå orsakerna till och de ansvariga för problemen. Bankens roll i dramat blir därmed också svartare än rimligt.

90-talsproblemen grundlades under 80-talet då Johnsons köpte för många bolag för dyrt och med för mycket lånade pengar. Det är enkelt, man satte sig själv i klistret. Men Bengt Ericson beskriver situationen på följande sätt:
”Om ledningen i Axel Johnson vid det här laget blivit lite fartblind, var det ett fenomen som genomsyrade hela samhället. Det var tvunget att sluta med en smäll. Mycket av vad som hände, kanske det mesta, kan ursprungligen härledas till katastrofala missgrepp av den svenska politikerkåren. Att enskilda finansbolags- och bankchefer – plus deras kunder – sedan gjorde många dumheter är också uppenbart, men det är inom politiken som vi måste börja.”
Det här är en dålig, men vanlig, analys. En bankchef, som själv var ansvarig för gigantiska förluster efter för vidlyftig kreditgivning, skrev en hel bok på temat om politikernas skuld och sin egen oskuld.
Företagare och bankdirektörer måste naturligtvis förstå att vara försiktiga och inte dras med i yran. Men sanningen är att de gör det. Inte minst kan man se detta idag då kreditgivningen och lånefinansieringarna åter igen har tagit osunda proportioner. Det är därför de bör läsa denna bok, begrunda och positionera sig för den kommande turbulensen. Problemet är de stora vinsterna i slutet av varje spekulationsbubbla, om man hinner ur i tid vill säga. Men det gör man sällan.

Min förutfattade mening om varför familjen Johnson kunde rädda sig ur kraschen har varit att de räddades tack vare sina mångåriga goda relationer med resten av samhällets makthavare och då främst Wallenbergarna, med deras inflytande över SE Banken. Den bilden stämmer inte med vad som kommer fram i boken. Tvärt om, utmålas en lång och hård kamp mellan Banken och Johnsons, där man förstår att Banken tänkte sälja ut och amortera samt låta en restpost gå i konkurs. Varför blev det inte så?
Det var den gamla sanningen att om du har ett litet lån i banken har du ett problem, men om du har ett sort lån har banken ett problem. I detta fall hade Johnsons lånat genom att överlåta sina fastigheter till bolaget FastighetsRenting, som i sin tur lånade av SE Banken. Fastigheterna var överlåtna till överpris mot långa kontrakt med mycket höga hyror. Idén var att skuldsättningen inte skulle synas så tydligt. Ett i dag ännu vanligare fenomen! De direkta lånen till koncernen var lämnade praktiskt taget utan säkerheter.
När en sådan konstruktion börjar knaka i fogarna blir de inblandade parterna givetvis upprörda och försöker rädda sina egna skinn. Det blev ett flerårigt krig där Johnsons hotade med konkurs och banken arbetade på att förbättra sin dåliga position. Det hade varit en spännande läsning om man inte vetat om utgången. Det kunde bli en bra roman eller en såpa.

Det mycket intressanta i denna kamp är att, tack vare att Johnsons vann, så vann också banken. De fick tillbaka alla sina pengar och räntor. Om bankens position hade varit starkare hade de förmodligen tagit över alla panter, realiserat dem och bokfört en acceptabel förlust. Men nu var den potentiella förlusten så stor att de inte vågade, det skulle ha äventyrat bankens överlevnad, som var på en lika skör tråd. De lät i stället Johnsons överleva och arbeta sig upp. Men det var inte tack vare bankens stöd utan trots bankens motarbetande som det gick – enligt boken. Jag har en misstanke att banken faktiskt också vägde in sina långvariga relationer och tilltro till Antonia vid sina beslut att låta dem fortsätta i stället för att ta över.

Det vore mycket intressant att få höra bankens version av förloppet. Den finns inte i boken.
Men jag kan gissa att upprördheten bland bankdirektörerna var mycket stor när Johnsons vid upprepade tillfällen krävde nya krediter med hot om att annars sätta bolaget i konkurs. Utgångspunkten för tänkandet hos varje bankdirektör är att kunden alltid är ansvarig för att banken får tillbaka sina pengar och ränta. Kunden skall uttömma alla sina resurser för att uppfylla detta. Det gäller också alla resurser som låntagarens ägare förfogar över. Något som Antonia vägrade. Klokt nog, men till bankdirektörernas ilska.
Bankerna tar visserligen betalt för större risker, men det är aldrig meningen att det skall falla ut. Något ansvar för att ha lånat ut för mycket pengar till en kund, det tar de aldrig på sig inför kunden.
Johnsons lyckades hålla sig vid liv, få lönsamhet i affärerna, sälja ett antal verksamheter och betala av banklånen, inklusive fastighetssnurran. Det står inte riktigt klart i boken, men förbättringen måste ha kommit mycket snabbt, så att banken inte klämde till när det blivit lite bättre.
Efter bataljer som denna brukar vägarna skiljas åt. Så gjorde SE Bankens och Johnsons också. Men Björn Svedberg, bankens VD, förstod inte varför Johnsons slutade ha affärer med SE Banken. Han förstod uppenbarligen inte hur hårt banken hade farit fram och hur illa en kund tar vid sig av sådant.
Det finns andra delar av historien som inte refereras här. Det får ni läsa själva i denna intressanta bok.
Vad är då slutsatserna inför framtiden? Vilken lärdom skall vi dra?
Antonia uttalar sina lärdomar att aldrig vara satt i skuld, att inte ha alla ägg i samma korg och att aldrig göra affärer med SE-Banken. Den sista regeln blir dock onödig, om man följer den första. För övrigt beter sig alla banker ungefär lika.

Fortfarande har jag inte fått svar på min fråga om vilka som klarade sig och vilka som inte klarade sig i 90-talskraschen och varför.
Bankerna klarade sig för att staten räddade dem. Stora kunder klarade sig för att de innebar en större fara döda än levande. Men varför tog man över från en del ägare medan andra fick sitta kvar? Mönstret är inte tydligt. Vi får studera vidare.

Bengt Stillström

Av Bengt Stillström 10 nov 2007 12:59