soldater.jpg 

Vad du inte fick lära dig i skolan

"Vi som undervisar i politisk vetenskap på universitetsnivå finner oss själva allvarligt handikappade av den brist på textböcker och noggrann historisk forskning om ett av de viktigaste fenomenen i vår tid, nämligen, den otroliga alliansen mellan ledarna för kommuniströrelserna i världen och ledarna för några av de mäktigaste bankerna och företagen i Europa och Amerika."

Orden är Dr. Harold Peases, filosofie doktor och professor i historia vid Palo Verde College i Kalifornien.

I en av de mest sensationella böcker som någon skrivits "Tragedy & Hope - A history of the world in our time", som utkom 1966, berättade Bill Clintons mentor, professor Carroll Quigley följande:

"Det har i decennier existerat ett internationellt nätverk som opererar likt den radikala högern tror att kommunisterna gör. Faktum är, att detta nätverk, en slags runda bords grupp, inte har något emot att samarbeta med kommunisterna eller någon annan grupp och ofta gör det. Jag känner till deras förehavanden eftersom jag har studerat dem i 20 år och under 2 år i början på 60-talet fick tillgång till deras dokument och hemliga arkiv."

Professor Quigley skriver vidare:

"Krafterna bakom den finansiella kapitalismen hade ett mycket högt mål; ingenting mindre än att skapa ett världsimperium av finansiell kontroll i privata händer som kunde dominera det politiska systemet och ekonomin i hela världen. Det skulle skötas på ett feodalt sätt av centralbankerna genom hemliga överenskommelser vid privata sammanträden."

Bankirerna har sedan lång tid tillbaka tillämpat strategin att låna ut pengar till kungar, kejsare, presidenter o.s.v med förbehållet att samtidigt få inflytande i den politik som förs. Om någon makthavare fick för sig att trilskas såg man till att antingen dra in lånen eller att finansiera en fiende som man ställde samma krav på.

Redan 1816 så skrev Thomas Jefferson, USA:s tredje president följande i ett brev till politikern John Taylor:

"Jag är övertygad om att banketablissemanget är farligare än stående arméer."

Sir Josiah Stamp, president i Bank of England sa i ett tal på University of Texas 1927 att:

"Det moderna banksystemet producerar pengar av ingenting. Det är kanske det mest häpnadsväckande trick som någonsin uppfunnits. Bankväsendet befruktades i orättvisa och föddes i synd. Bankirerna äger världen."
År 1910 möttes 7 män på Jekyll Island i Georgia, USA för att diskutera hur man kunde ta över den ekonomiska makten i USA.

Männen var:

Nelson W Aldrich, republikansk politiker, och svärfar till John D Rockefeller, A. Piat Andrew, assisterande finansminister, Henry P. Davison, Sr, medlem av J.P Morgan Company, Charles D. Norton chef för 1:st National Bank i New York, Benjamin Strong, chef för JP Morgan Bankers Trust, Frank A. Vanderlip, chef för National City Bank of New York som representerade Rockefeller samt Paul M Warburg, partner i Kuhn, Loeb & Company som representerade Rotschilds och Warburgs i Europa.

Planen var att privatisera hela banksystemet via en enda centralbank och att inga andra banker skulle kunna verka utom genom den. Så föddes "The Federal Reserve Bank."

Banken var varken federal eller en reserv, det var bara ett trick för att lura det amerikanska folket att det var staten som ägde den. Woodrow Wilson lovades stora donationer under sin presidentvalskampanj om han stöttade magnaterna och under jullovet 1913 när de flesta senatorer hade åkt hem lyckades man rösta igenom förslaget att överlåta statens penningtryckande åt en privat bank.

Det här innebar att staten lät ett privat företag trycka upp pengar som de krävde ränta på. Före 1913 var det ingen skatt på arbete i USA men nu beskattade den amerikanska regeringen befolkningen för att kunna betala Federal Reserve Bank.

Kongressmannen Charles A Lindberg, far till den berömde flygaren, uttryckte följande sedan kuppen gått igenom:

"Förslaget etablerar den mest gigantiska trusten på jorden. När presidenten signerar den så kommer den osynliga regeringen bakom pengamakten att vara legaliserad. Det största brottet i historien har genomförts i och med denna bank och valutalag."

RYSKA REVOLUTIONEN

I historieböckerna får vi läsa att bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland i november 1917 var det förtryckta folkets resning mot tsardömets tyranni. Sanningen är den att tsaren hade abdikerat redan i mars 1917 efter den s.k februarirevolutionen och överlämnat makten åt den s.k provisoriska regeringen, där samtliga ministrar var frimurare. Den skulle senare ersättas av bolsjevikerna med frimurarna Lenin och Trotskij i spetsen.

Sommaren 1917 möttes internationella bankirer från USA, Storbrittannien, Ryssland, Frankrike och Tyskland i Sverige. De kom överens om att sätta in 50 miljoner dollar på ett svenskt bankkonto för Lenins och Trotskijs räkning.

Ytterligare 20 miljoner dollar avsattes genom JP Morgans advokat Elihu Root. Pengarna kom från bankmannen Jacob Schiff. Handlingar från den amerikanska kongressen bekräftar detta.

Journalisten Gary Allen kunde i sin fenomenala bok “None dare call it Conspiracy" berätta att Vacuum Oil Company, Coffin and Oudin i General Electric och Willard of the Baltimore & Ohio Railroad också pumpade in pengar i revolutionen.

Den vitryske generalen Arsene de Goulevitch förklarade i sin bok "Czarism and the Revolution" att:

"De huvudsakliga leverantörerna av bidrag för revolutionen var varken de galna ryska miljonärerna eller Lenins beväpnade banditer. De verkliga pengarna kom från engelska och amerikanska källor."

Kongressmannnen Dr Larry Macdonald, förklarade 1975 att:

“Det var huvudsakligen amerikansk teknologi som höll ryssarna på fötterna vid deras statskupp 1917, som hjälpte dem genom svåra år och som hållit dem på fötter fram till denna dag."

Med andra ord:

Den ryska kommunismen finansierades och stöttades av kapitalister från väst.

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

Den officiella versionen är att första världskriget startade p.g.a en kombination olika faktorer, som skottet i sarajevo, intensifierad nationalism, olösta dispyter, ett invecklat allianssystem, ekonomiska intressen, missförstånd i diplomatiska förbindelser och vapenkapplöpning.

Den växande industrialismen gjorde vissa stenrika medan arbetarna som vanligt fick nöja sig med smulor. Emellertid blomstrade kulturen inom såväl konst, litteratur, forskning och teknik.

Så varför skulle någon regim i Europa vilja starta ett krig när den ekonomiska och kulturella utvecklingen såg så lovande ut?


Sir John Keegan, som betraktas som en av de mest respekterade militärhistorikerna, skriver i sitt verk om första världskriget, "The First World War", att:

"Alla de vanliga orsaker brukar uppges - nationalismen, militarismen, imperialismen såväl som miltärplaner och trupper, fanns där redan 1871, men fram till 1914 hade de inte lett till krig."

Vidare frågar han sig:

"Varför valde en blomstrande kontinent, på höjden av sin framgång och en källa till global välfärd och kraft, på toppen av sin intellektuella och kulturella utveckling att riskera allt den uppnått för att kasta sig in i ett osäkert och vidrigt krig?

Varför envisades kombatanterna att mobilisera för totalt krig och offra sina ungdomar i ett ömsesidigt och meningslöst slaktande?"

Bra frågor, men efter 500 sidor medger Sir Keegan att han inte har något svar på dem:

"Kriget och dess orsaker," skriver Keegan, "förblir ett mysterium."

Den som förstår bankirernas mentalitet inser att det ingalunda är ett mysterium.

Bakom kulliserna arbetade de febrilt för att provocera fram ett krig som skulle tvinga de krigförande länderna att låna 100-tals miljoner dollar av dem.

ANDRA VÄRLDSKRIGET

Efter första världskriget var Tyskland ett fattigt land. De hade förlorat rätten att göra affärer med flera länder bl.a Kina. Landets militär var slagen i spillror och bestod av 7 infanteridivisoner och 3 kavalleridivisoner. Armén utgjordes av ca: 100 000 man varav flottan bestod av 15 000 med 36 fartyg. Flygvapnet och ubåtarna var obefintliga.

Men saker och ting skulle förändras, inte minst sedan Hitler och co började ta makten.

Såväl Henry Ford som General Electric gjorde affärer med Tyskland. Standard Oil of New Jersey och ITT skulle komma att göra affärer med nazisterna ända in på 40-talet. 3 Wall Street företag, Dillon, Read; Harris, Forbes; and, National City Company stod för 3 fjärdedelar av de reparationslån som skapade det tyska kartellsystemet, inklusive IG Farben och Vereinigte Stahlwerke som skulle komma att stå för 95 % av den tyska sprängämnestillverkningen.

Tysken Fritz Thyssen och Brown Bros Harriman & Co banken i New york gjorde stora pengar på affärer med nazisterna. De hade köpt guld, bränsle, kol, och värdepapper för flera miljoner dollar och skickat över till Tyskland så att Hitler kunde bygga upp sitt nazistrike.

Union Carbide, General Electric, Gilette, Singer, Eastman Kodak, Coca-Cola, och IBM är bara några av dem som mer än gärna gjorde affärer med nazisterna.

Amerikanske finansministern 1934-45, Henry Morgenthau erkände hur både nationella och internationella banker skapade ett system för att finansiera nazisterna.

KALLA KRIGET

Ja, du gissade rätt. Det s.k "kalla kriget" skapades av samma krafter som ovan för att skrämma slaget ur respektive sidas befolkning medan deras egna konton svällde och de och deras klick av knektar på toppen av respektive sida av järnridån levde mycket gott.

Notera, att i varje stort krig som förs så ser du aldrig någon av makthavarna ute på slagfältet. Istället skickas unga män och kvinnor ut som kanonmat varpå ytterligare barn, gamla och andra svaga får fortsättta betala priset för det spel som elitisterna utövar.

Jag har ett förslag som borde röstas igenom i FN:

Så fort ett lands makthavare förklarar ett annat land krig så är de skyldiga att själva slåss vid fronten.

Av Michael Delavante 05 maj 2008 15:24