Starka balansräkningar - en myt

Men hur är det egentligen? Jag försökte hitta de starka balansräkningarna, men de var inte så många. Tvärtom hittade jag rätt svaga, för att inte säga några överplundrade balansräkningar.

Den moderna bokföringen tillåter mycket stora frihetsgrader när det gäller värderingar av företagens tillgångar, speciellt de så kallade immateriella tillgångarna, goodwill, aktiverade utvecklingskostnader, varumärken osv. Man kan ha många åsikter om detta. Men om man skall bedöma ett bolags styrka avseende balansräkningen måste man ta hänsyn till dessa immateriella tillgångar. Antingen kräver man att de skall finansieras av eget kapital till 100%, att övriga tillgångar skall ha vissa andra andelar riskkapital och studerar vilket kapitaltäckningsbehov rörelsen har samt jämför det med vilket kapital man har. Så måste banker göra och de övervakas av Finansinspektionen, att de har tillräckligt med eget kapital.

När det gäller övriga företag finns ingen extern kontroll, utan det åvilar styrelsen att bevaka detta och se till att bolagen har erforderligt eget kapital samt ser till att man inte delar ut för mycket. Men den nya redovisningen verkar ha förvillat tankeförmågan hos ett stort antal styrelser och ägare. Man driver bolagen med mycket litet, inget eller till och med med en mycket stor brist på eget kapital.
Man tröstar sig med att banker och andra lånar ut erforderligt kapital baserat på kassaflödet och inte baserat på balansräkningen.

En enklare analys, det "eller" som saknades i en mening lite tidigare, är att räkna av alla immateriella tillgångar från det egna kapitalet och se hur mycket som återstår för att finansiera resten. Självklart måste man också räkna av beslutade utdelningar och utskiftningar/återköp från det egna kapitalet.

Så har jag gjort och tagit fram nedanstående tabell över företagens justerade soliditet, alltså eget kapital i förhållande till samtliga tillgångar, förutom de immateriella som just räknats av. Det egna justerade kapitalet fördelat per aktie och aktuell börskurs finns också i tabellen.  Historiskt har acceptabel soliditet varit mer än 30%, under 20% lett till omgående nyemission eller utförsäljning av delar av koncernen och soliditet under 10% i regel lett till omedelbara betalningssvårigheter medan nivåer väsentligt under 0 lett till omgående konkurs eller rekonstruktion. Som ni förstår är tiderna och bedömningarna fullständigt annorlunda i dag. Den gammalmodiga klassificeringen hade annars gett följande statistik över de 18 bolagen:

Acceptabel soliditet	3 bolag
Svag soliditet	4 bolag
Nyemissionsbehov	5 bolag
Betalningssvårigheter	2 bolag
Rekonstruktionsbehov	4 bolag

Att kalla detta kollektivs balansräkningar som starka torde vara en kraftig överdrift, även i den moderna tiden. Observera dock att en del av dem har en mycket god intjäning och kan förmodligen rätta till sina brister om de får arbeta i lugn och ro. Men kommer de att få göra det i den turbulenta kreditkrisen som pågår världen över? Eller kommer bankerna att strypa krediterna, höja sina marginaler, tvinga fram nyemissioner och därmed minska sina risker och höja sina vinster? De banker som inte själva har problem med sina balansräkningar torde komma att tjäna mycket pengar på en sådan utveckling. Varför skulle de avstå?

Ytterligare bolagsspecifika kommentarer följer efter tabellen.

Bolag	Soliditet	Eget justerat kapital / aktie	Börskurs
H&M	73%	31	305
Ericsson	40%	24	64
SCA	32%	56	82
Boliden	27%	24	44
ABB	25%	18	162
SKF	23%	22	92
Sandvik	20%	13	83
Volvo	19%	20	72
SSAB	17%	20	162
Skanska	16%	28	83
Scania	12%	13	83
Alfa Laval	11%	4	87
Atlas Copco	2%	1	81
Telia Sonera	- 2%	- 1	46
Assa Abloy	- 23%	- 12	85
Securitas	- 28%	- 17	68
Getinge	- 48%	- 30	143
Hexagon	- 50%	- 20	97

H&M framstår som den lysande stärnan på finanshimlen. Förutom den höga soliditeten har man mycket stora vinster och största delen av balansen i kassan. H&M är det enda bolaget på listan som kan sägas vara överkapitaliserat.

Ericsson trodde jag inte skulle hamna så här högt, men de har gjort en fantastisk återhämtning efter sin stora kris. De visar trots stora dyra bolagsköp med mycket goodwill, en stark balansräkning. Men de köper delvis till sig denna synliga balansstyrka genom att låna av leverantörerna och genom att inte äga så mycket av de sysselsatta tillgångarna - de finns hos hyresvärdar och leverantörer. Om de som tidigare har stora åtaganden för kundfinansiering utanför balansräkningen har jag dels inte sett dels inte letat efter heller.

SCA har också gjort många goodwill-dyra förvärv, men lyckats svälja dem väl. Desutom äger SCA mycket stora skogsarealer, så de skulle gott ha kunnat finansiera sig med mer lån. De har därmed en starkare balansräkning än vad man enkelt ser. Och som alla bra företag tjänar de pengar.

Boliden har delat ut otroligt mycket kapital men klarar sig trots detta hyggligt i soliditetsligan. Om metallkonjungturen står sig kommer de att klättra upp i soliditet igen. Men de gör för närvarande mycket stora investeringar, så de behöver en stark balansräkning. Deras marknad är också mycket volatil. Vilket gör att Boliden återkommande hamnat i kris.

ABB är ett företag, som jag inte förväntade mig skulle ha kunnat återhämta sig så snabbt efter sina krisår. Men efterfrågan på energiinvesteringar är stor och långvarig, så det fortsätter nog bra ett tag till och de når upp till acceptabel soliditet, även för en gammal konservativ bedömare.

SKF har som Boliden pytsat ut mycket kapital till sina ägare och förhoppningen är att verksamheten snabbt skall fylla på det tömda egna kapitalet.

Volvo kommer långt ner på soliditetslistan. Volvo inkluderar också en stor finansrörelse, som i sig kräver en lägre soliditet. Men orsaken till den låga soliditeten är de sista årens dyra förvärv. Volvo sa, satta under utdelningsattack av ägaraktivister, att de skulle spara krutet och köpa bolag billigare i nästa lågkonjungtur. Men så kalla var de inte, utan köpte för tidigt i stället. Så kan det gå när man hetsas.

SSAB är den stora turgubben. Man förköpte sig och fick en fullständigt usel balansräkning. Sedan hade man tur och lyckades bli av med den del av förvärvet som man inte ville ha, innan bolagspriserna sjönk. Så här måste man varna investerarna. De kan tänkas göra om misstaget och inte ha lika stor tur nästa gång. Avvakta tills ny styrelse tillsatts.

Skanska borde kanske inte vara med på listan alls, eftersom alla fastighetsbolag och fastighetsutvecklare kan inkludera sina immateriella tillgångar i fastighetsvärdena och därmed undgå vår korrigering. Byggbolag arbetar annars med låg soliditet, eftersom deras uppdragsgivare egentligen står risken för byggarnas pågående arbeten, kan de göra det.

Scania, som är ett otroligt lönsamt och välskött bolag, har känt sig tvungna att dela ut lite extra till aktieägarna, som plåster på såret att de inte fick sälja till VW. VW i sin tur har fått lite utdelning som avbetalning på sitt höga pris. Alla nöjda, men nu behöver man fylla på i kassakistan igen. Å andra sidan brukar Scania klara lågkonjungturerna ovanligt bra, så det ordnar sig säkert.

Alfa Laval har omstrukturerats av ett riskkapitalbolag och måste nu återhämta sig på börsen. Det tar nog några år.

Telia Sonera´s dåliga soliditet är egentligen ännu sämre än vad siffrorna visar. Man äger nämligen stora icke konsoliderade aktieposter i andra bolag och dessa poster borde finansieras till 100% av eget kapital i stället för till 100% av lånat kapital. Å andra sidan är man största delägare i ett stort statskontrollerat oligopol och har staten som största delägare. Så någon konkursrisk föreligger inte.

De fyra sista på vår soliditetslista har haft usla balansräkningar länge. De lever på belåning av goda kassaflöden och en stor tilltro bland analytikerna och de institutionella ägarna. Vem och hur de tänker som lånar ut allt kapital till dessa företag har jag alltid undrat över. Hur vågar de för en så liten riskpremie? Att deras privata huvudägare inte sålt har länge varit en gåta för mig. Men de har blivit mycket rika på sina innehav, så jag har väl fel någonstans.

Av Bengt Stillström 09 jul 2008 13:38