0709_synen.jpg 

Svarta svanar styr vår värld

Av de 50 årens 1946-2006 amerikanska börsuppgång stod 10 DAGAR för hälften av marknadsuppgången. Om börsen styrdes av lagar enligt normalfördelningskurvan skulle detta kunna inträffa en gång på flera miljarder gånger universums livstid. Tio svarta svanar.

Länge hade ingen sett något annat än vita svanar. Men av det gick det inte att dra slutsatsen att svarta svanar inte finns: det är problemet med induktion, vi kan bara motbevisa, falsifiera påståenden ur verkligheten. Vi får inte falla för rundgångsproblemet, Talebs roundtrip fallacy, ”att tro att frånvaro av bevis är bevis för frånvaro”. Det finns, med ett berömt uttalande av en amerikansk minister, det känt okända men även det okända okända, de svarta svanarna. Eller med det amerikanska exemplet, det svenska vore julgrisen: kalkonen får tryggt sin mat i 999 dagar men den tusende dagen – slaktdags; induktion gav djueret falsk trygghet.

Över huvudtaget innehåller boken en rad användbara varningar för vanliga misstag. Ett är spelmisstaget, ”the ludic fallacy”. Ekonomer och beteendevetare gör modeller och genomför renodlade spel som är abstrakta och avskurna från en mer komplicerad verklighet, dessutom oftast med näraliggande försöksobjekt, nämligen högskolestudenter. Taleb deltog en gång i ett hemligt möte om hur casinon skulle skydda sig mot kostsamma misstag såsom spelare med ofelbara system. Det visade sig att de fyra största oväntade kostnaderna casinot drabbats av var när en tigertämjare som uppträdde där blev angripen och svårt skadad av sin tiger; när en hantverkare man anlitat blev så missnöjd med uppgörelsen att han försökte genomföra ett katastrofalt sabotage; när en ekonomimedarbetare av okänd anledning inte sände in skatteblanketter utan samlade dem på hög vilket ledde till böter; och när casinochefens dotter blev kidnappad och han lånade ur kassan för att lösa ut henne. Svarta svanar! – Eller med ett par av bokens många typfigurer: Dr John och Fete Tony ser en slant ge krona 99 gånger i rad och får frågan ”vad blir det den 100e gången”? Dr John VET ju att spelet börjar från noll varje gång så det är lika chans för krona och klave medan Fete Tony världsvist konstaterar att det är något lurt med myntet så det blir säkert krona igen.

Taleb är fiende till vad han kallar platonifiering, att världen beskrivs i givna, fasta kategorier. Själv är han från Libanon, ett land som är en konstruktion liksom så många andra. Ett land som länge var Mellanösterns, vad är det för kategori? Schweiz, för att sedan se årtionden av inbördeskrig. – Här finns ett av Talebs råd: eftersom kategorier är konstlade teorier så tjänar den som kan konstruktivt strunta i dem, särskilt vid deras gränser, där de börjar på allvar knakar eller kolliderar. Dock är det inte så lätt. ”Vi lär oss inte spontant att vi inte lär oss att vi inte kan lära oss.”

Det har att göra med att vi tror att vi förstår; att vi när vi blickar tillbaka redigerar det förflutna, förvränger det. Och vi övervärderar grovt den information som finns, som råkar finnas, till nackdel för allt det avgörande som vi inte vet om. Händelser som inte inträffat underskattas grovt före, överskattas i gengäld när de väl inträffat.

Eller med en lista på missgrepp, fallacies:
• vi fokuserar selektivt och generaliserar: bekräftelsefelet
• vi berättar historier i platonisk törst efter mönster: berättelsefelet, the narrative fallacy
• vi är helt enkelt inte programmerade till att tänka i svarta svanar
• vad vi ser är sällan ’allting’ av vikt
• vi tunnelser och fokuserar på några få väldefinierade källor till osäkerhet

Taleb har tjänat en förmögenhet på att placera pengar och då genom att utnyttja svarta svanar dvs att undvika negativa sådana och satsa mindre summor på många potentiella positiva sådana. Men finns det inte skickliga placerare? Inte alls, säger han, det gäller att skilja på skicklighet och tur (samma med företagsledare). Jag själv blev uppringd av en placerare som ville hantera mina pengar och beskrev ett antal goda råd som gett bra avkastning. Misstaget här är att jag får ju inte reda på de råd som gett dålig avkastning. Varför dog inte alla i Digerdöden, blott 30-50 procent? Hade alla dött hade vi inte kunnat konstatera att alla dött för då hade vi inte funnits! Tänk om någon i förväg genomdrivit att flygplan i USA skulle ha skottsäkra låsta dörrar till piloterna, då hade World Trade Center stått kvar. OM detta hade hänt, hade ingen vetat att hylla den hjälte som drev igenom förslaget…

Bakom ack så många misstag, och s k Nobel-pris i ekonomi, ett utpräglat hatobjekt för Taleb, ligger en övertro på klockkurvan, Gauss-kurvan med dess standardavvikelse. Ja, den kurvan, detta sannolikhetsparadigm gäller verkligen – nämligen i landet Mediokria (Mediocristan), där man singlar perfekta slantar på ett perfekt sätt. Men vi, i den verkliga världen, lever i Extremia, undantagslandet (Extremistan). Det utmärker sig av en helt annan sannolikhetsfördelning, en som är skalbar och regeras av potenslagar; medelvärden saknas och en enskild händelse ändrar allt. Och detta gäller i stort sett allt socialt.

Klockkurvan gäller verkligen för sådant som människors längd. Där finns inga som är längre än säg tre meter och inget enskilt mätvärde, ingen enskild händelse kan ändra medelvärdet. Den gäller för ja/nej-frågor, där det inte finns våldsamma skutt eller där det inte finns något minne av vad som hänt tidigare. ”Standardavvikelsen” existerar inte; den bestäms av hur man avgränsar sitt sample. Men sådant som förmögenhetsfördelning, bokupplagor eller ett språks frekvens för olika ord beskrivs förenklat med en logik och en fördelning som säger att ”vinnaren tar allt” eller Matteus-effekten, med Testamentets ord: åt den som har skall vara givet. Låt oss anta att ett land har myntenheten & och antalet förmögna med mer än 1 milj. & är en på 62,5; då kan antalet personer med mer än 2 milj. & vara 1 på 250, med mer än 4 milj. & 1 på 1000, med mer än 8 milj. & 1 på 4 000… den matematiskt skolade förstår varför detta kallas en potenslag; den kan också sägas vara fraktal eller självliknande (Taleb har samarbetat med fraktalmatematikens portalfigur Benoît Mandelbrot). – Med Gaussisk fördelning skulle det vara 1 på 62,5 som hade mer än 1 miljon men sedan 1 på 127 000 med mer än 2 milj., 1 på 14 MILJARDER med mer än 3 milj. &.

Ett av Talebs råd är att satsa på verksamheter som är skalbara, som följer potenslagar, inte sådana som är proportionella, där jag i princip får betalt per timme. Han visar samtidigt hur svårt det är att ur givna historiska data fastställa exakt vilken en potenslags exponent är – och hur oerhört känsligt resultatet är för denna exponents storlek. Om exponenten är 1,1 står den översta procenten (1 %) för 66 procent av totalen; med exponenten 1,3 för 34 procent.

Efter Popper, tillsammans med bl a Poincaré en av hans hjältar, konstaterar Taleb att det är omöjligt att spå om framtiden. Ty denna påverkas i avgörande grad av bl a teknisk utveckling. Så framskrivningen kräver beskrivning av framtida uppfinningar – och då har man ju också redan gjort dem! Därur ett annat råd: satsa på sådant som är i snabb förändring och därmed saknar experter. Plus rådet: fånga tillfället i flykten, missa det inte, det kommer aldrig åter. Eller med ett helt annat exempel – det går väl att räkna ut hur en biljardboll studsar efter att ha träffats av kön – jadå, men sedan blir det mer intrikat för varje ny studs mot biljardbordets väggar. Vid den nionde studsen måste man räkna in gravitationskraften från de personer som står runtomkring!

Råden? Fokusera på konsekvenser, inte på sannolikheter som är omöjliga att fastställa. Gör många små satsningar på det osannolika som ger stor avkastning, positiva svarta svanar (i en fotnot som måste vara skriven senast sommaren 2006 varnar Taleb för katastrof för amerikanska bolånejätten Fannie Mae; katastrofen inträffade ju sommaren 2008). Avstå från det sannolika som riskerar att drabbas av det osannolika dvs av negativa svarta svanar. Det senare karakteriserar verksamheter som försäkring och det militära, medan filmproduktion, viss förlagsverksamhet och riskkapital innebär satsningar på potentiella positiva svarta svanar.

Taleb är en skarp polemiker helt övertygad om sin egen klarsyn och med en tendens till dråpliga exempel och drastiska kommentarer, närmast jargong, som ”At the time, traders fro m London went to Venice on Friday noon during the low season, just to talk to other traders (from London)” eller ”By history, I don’t just mean those learned-but-dull books in the history section (with Renaissance paintings on their cover to attract buyers) eller ”forget that his approach is ”post-Marxist”, ”postdialectal”, or post-something, whatever that means” eller ”as for journalists, fuhgedaboutit!” ”If you hear a ”prominent” economist using the word equilibrium, or normal distribution, do not argue with him; just ignore him, or try to put a rat down his shirt.”

I tidskriften Framtider 2008:2 finns en recension av Talebs bok där det står att Talebs bok inte innehåller något nytt. Hm, det påstår han ”egentligen” inte – jo, den naturliga frågan blir förstås att om det inte är nytt, varför agerar då nationalekonomer och regeringar och börsanalytiker och bankfolk och företagsledare och journalister och… i motsats till det som skulle vara så känt? Jo Taleb går in även på de tankemekanismer som ligger bakom, även dessa i och för sig kartlagda av ekonomiska psykologer som Tversky och Kahneman. Nationalekonomin, ja. Priset i ekonomi till Alfred Nobels minne får sig en rejäl avbasning eller snarare den kommitté som utsett en rad normalfördelningstroende professorer till pristagare. Som bland annat ledde till den svarta svanen LTCMs undergång, en s k hedge fund där hedge ju står för ”gardering”; den hade sådan prestige för att två av grundarna varit i Stockholm och fått pris att den blivit så stor att när den sprack höll den på att dra med sig den amerikanska ekonomin – Centralbanken fick rädda. Sic transit gloria mundi.

Av Bengt-Arne Vedin 07 aug 2008 17:41