Girig - inte jag

Människor drivs inte bara av den pekuniära ersättningen. De vill uträtta ett gott arbete. De vill få erkänsla. De vill få ansvar och befogenheter. De vill trivas med arbetet. Listan kan göras hur lång som helst över vad människor vill utöver att få betalt. För det vill man för det mesta också. Framför allt vill man inte känna sig utnyttjad och undervärderad.

Styrelsemedlemmar, framför allt så kallade professionella, tycks ofta vara okunniga om hur belöningsmekanismerna fungerar. De verkar tro att höga ersättningar är en förutsättning för att kunna rekrytera bra ledare. I bland verkar det nästan som om man tror att en individ utför ett bättre arbete om man ger den mycket bättre betalt. Det stämmer inte.
Vänd på påståendena lite, tror ni att er VD inte gör sitt absolut bästa?

Hur skall vi få honom att göra jobbet ännu bättre? Det är oförskämt att tro att han skulle förbättra sin insats om man betalade mer. Däremot kan man få en VD att prestera sämre om man inte uppträder juste.
Så ersättningens konst är svår. Det gäller att hitta rätt avvägning, såväl av grundersättningen som eventuella bonusar. Målet måste vara att kunna rekrytera rätt person och ge denne en sådan ersättning att den finner det rimligt samt stimulera vederbörande att behålla känslan och viljan att prestera på topp. Samtidigt måste man ta hänsyn till spridningseffekterna och andra personers acceptans. Spridningseffekterna är svåra, dels jämför sig övriga medarbetare med chefen och vill stå i rätt relation till dennes ersättning, dels kan en hög lön stimulera andra personer i karriären att vilja arbeta sig upp för att nå den höga lönen på toppen. Därför kan en hög ersättning både leda till att andra får för hög ersättning som till att andra kan acceptera att arbeta till en lägre ersättning. Se hur toppidrottsmän ersätts - det har lett till att horder av ungdomar arbetar för mycket låga ersättningar eller inga alls.

Den värsta styggelsen i ersättningsfloran är avgångsvederlaget. De belönar de som inte presterat i stället för att belöningarna skall gå till de som gör bra ifrån sig. En annan dyr och svår ersättning är höga pensioner. Det verkar vara mycket få människor som uppskattar dem, så de har låg effektivitet. Riktigt dåliga är pensioner som baseras på en procent av slutlönen. Då blir alla lönehöjningar i slutet av karriären svindyra utan att någon tycks förstå det eller uppskattar det.

Ansvariga styrelsemedlemmar verkar mest arbeta för att kunna ge sin VD så hög ersättning som möjligt, utan att gå över skamgränsen. Detta i stället för att köpa in VD:s insats så effektivt som möjligt för företaget. Orsaken tror jag beror på att de i för stor utsträckning själva tillhör samma intressegrupp, de anställda högre tjänstemännen, i stället för att i själen vara äkta företrädare för ägarna och ha ägarnas synsätt och erfarenhet.

Lösningen på problemet med för höga och improduktiva ersättningar är att ägarna, om de inte gör det själva, måste utse en annan grupp människor, med andra värderingar och erfarenheter, att sköta belöningsfrågorna.

Av Bengt Stillström 24 nov 2008 14:34