Den stora bilkraschen

Vad händer om de amerikanska bilföretagen går i konkurs? Jag fick frågan för ett par veckor sedan och har funderat på vad det är för fel med frågan.

Stora företag i Amerika går inte i konkurs som en liten verkstad. Då stängs verksamheten och alla tillgångar säljs till högstbjudande, varefter konkursförvaltaren fördelar pengarna i prioritetsordning och de anställda får skaffa sig nya jobb. Nej, när stora företag går i konkurs överlever stora delar av verksamheten. Den säljs helt eller styckevis till nya ägare som fortsätter. Givetvis måste verksamheten omstruktureras och framför allt bantas.

Obestånd inträffar när bolaget inte längre kan betala sina skulder. När det inträffar för ett stort amerikanskt företag inställer man betalningarna och ansöker om skydd mot sina fordringsägare enligt konkurslagen, vanligtvis enligt ”chapter 11”. Det är ingen konkurs utan inledningen till en rekonstruktion av bolaget. Verksamheten fortsätter som vanligt, nästan. Det finns bolag som drivit sin verksamhet under chapter 11 i flera år. Idén är att man skall finna en ny finansiering av verksamheten, oftast såväl banklån som ägarkapital för att efter en omstrukturering av verksamheten kunna erbjuda de gamla fordringsägarna en rimlig betalning, givetvis sällan full betalning, och åter bli ett normalt bolag.

Skulle detta inträffa för de amerikanska bilföretagen kommer ett stort antal av deras leverantörer att tvingas göra detsamma. Slutnotan kommer att tas av långivarna till bolagen och av personalens pensioner och sjukförsäkringar.

Skulle man inte göra saneringen enligt denna rekonstruktionsmetod måste man i stället ta upp ytterligare stora lån, banta verksamheten än mer och långsamt återbetala lånen. Men långivarna torde inte vara beredda till detta. Om inte långivaren är staten.

Det finns en mellanform, nämligen att företagen erbjuder sina nuvarande långivare att konvertera sina lån, som ändå är på mycket hög risk och värderade långt under sitt nominella belopp och få dem att i tillräcklig omfattning acceptera.

Men vilken saneringsmetod som än används kommer bolagen att reducera sin omfattning högst avsevärt. Det ingår i det långsamma döendet.

Vad ligger då bakom det dåliga läget?

Många skyller på att de har fel bilprogram, för stora törstiga bilar, som ingen vill ha. Bara så enkelt är det inte. Under mycket lång tid har de amerikanska konsumenterna spenderat mer än vad de har. De har successivt lånat allt mer. Köp en ny bil och få lite kontanter i handen, så att du kan tanka och köra också! Så har säljmodellen varit. När avbetalningen varit klar har man lyckats prångla på kunden en ny bil med nytt kontrakt. Skuldberget har växt, men inte bara för bilar utan också för andra konsumtionskrediter och huslån.

Nu har lånebubblan spruckit. Därför kan man inte köpa längre och därmed inte heller producera så många bilar. Man har helt enkelt förköpt bilarna och nu måste man komma ikapp.

Anpassningen görs dock för snabbt för att ekonomin skall tåla det. Men om man stimulerar konsumtionen tar återanpassningen längre tid. Det är det nog värt, men återanpassningen kommer att ske.

Ett annat stort problem är att amerikanska bilar byggs för att skrotas om ca 7 år. Det gör att produktionen ligger på en mycket högre nivå, miljöproblemen blir värre och att amerikanska bilar helt skiljer sig från europeiska.

I jakten på låga produktionskostnader har de amerikanska biltillverkarna förstört sitt samarbete med underleverantörerna. Därför har de fått en mycket sämre och annorlunda struktur än vad de skulle behöva. Så förutom fel sortiment i form av stora törstiga bilar, har de kortlivade bilar, förköpta kunder och dålig supportstruktur.
Så de har lite att göra. Men de har nog dålig förståelse för läget, så de kommer att göra fel och döendet fortsätter.

Ford redovisar ett negativt eget kapital om 2 miljarder dollar, samtidigt som man har lån om 157 miljarder dollar. Så ni kan förstå att ägarna är inte de med problem, de äger inget längre, det är långivarna som har problemet, tillsammans med de som har långfristiga andra fordringar på bolaget, främst nuvarande och blivande pensionärer. Om man skulle kapitalisera Ford till ett sunt bolag skulle det behövas ca 14 miljarder i eget kapital till finansrörelsen, 10% soliditet, samt ca 20 miljarder till bilrörelsen, 25% soliditet, förutom att täcka upp för latenta skatteskulder, goodwill och det negativa redovisade kapitalet om totalt 10 miljarder. Summa summarum behövs 44 miljarder för att göra Ford finansiellt sunt. Men det lär väl inte inträffa, så döendet lär fortsätta.
GM sägs vara värre ute än Ford, men jag har inte kollat det.

Volvo är en av Fords huvudvärker, bolaget blöder osv. Hur drabbas Volvo?

Det lär inte heller gå i konkurs. Det finns gott om hoppfulla bilföretag som tror sig kunna vända bolaget. Det är bara en tidsfråga. Sedan lär det bli ytterligare bantningar ändå.

Mitt förslag, om någon oberoende kapitalist skulle vilja kliva in i personbilsbranschen, är att ta över hela Ford Europa, helst inklusive Volvo, då skulle man kunna bryta det artfrämmande och antisynergetiska inflytandet från amerikansk bilkultur och därmed skapa något bättre. Ford Europa har trots ägaren gjort vinst hittills under 2008.

En sådan amputation av Ford skulle säkert underlätta för de att få federalt stöd.

Så kan de i lugnare tempo fortsätta ekens dödsfärd och den europeiska plantan kanske tar sig.

Av Bengt Stillström 04 dec 2008 14:22