Om att platsa i styrelsen

 
Vill du platsa i styrelsen för ett stort noterat bolag? Så här ser receptet ut för att betraktas som en bra och lämplig styrelseledamot:

Du måste bli accepterad i direktörskåren och ha de rätta åsikterna om styrelsens roll och arbetssätt.

För män gäller att de skall ha eller ha haft ett operativt uppdrag, som VD eller divisionschef, i någon svensk storkoncern. De behöver inte ha ett hum om aktiemarknad eller andra ägarfrågor. De behöver inte heller ha presterat något bra resultat, det viktiga är att de gjort karriär i ett stort välkänt företag. Det är själva företagsnamnet som smittar av sig – företaget behöver inte ha gått bra, men det får inte vara utskämt. Man kan också vara nyligen pensionerad från chefsjobbet på någon större aktieinstitution. Då behöver man inte ha ett hum om hur det är att driva företag. Fint namn på den förre arbetsgivaren är viktigast.

Kvinnor kommer in på kvinnokvoten och där är kraven ”lägre”. Det räcker med chefsjobb som inte är operativa, men naturligtvis från lämpliga storföretag eller institutioner. Man måste också finna sig i att inte bli lyssnad på, för gubbarna struntar i vad kvinnor säger. Trevligt utseende och uppträdande är ett stort plus.

Sedan är det då åsikterna som måste harmonisera med direktörsklassens uppfattningar:

Styrelsen skall inte lägga sig i VD:ns arbete. I stort sett skall man ge VD:n uppmuntran och godkänna hans förslag. Men inte fråga för mycket och framför allt inte ifrågasätta.

Man skall dock se till att bolaget följer koder och regler och gör som alla andra storföretag samt anlitar erforderlig expertis som rådgivare, så att ingen kritik skall kunna lämnas. Rådgivarna skall komma från de välkända advokat-, PR-, management-byråerna och investmentbankerna. Huruvida de behövs eller inte är irrelevant, de är nödvändiga för formens skull och för att slippa ta eget ansvar. Att dessa tar hutlöst betalt gör inget, det är ju andras pengar man spenderar. För deras bästa!

Den väsentligaste uppgiften för styrelsen är att ta ansvar för att VD:n och övriga direktörer i ledningen får så bra anställningsvillkor som möjligt, inklusive utmärkta förmåner om han måste sluta. För att göra det beställer man skruvade utredningar av en analysfirma, som visar att den egna direktören behöver högre lön. Man måste komma ihåg att detta är direktörskollektivets viktigaste fråga. Alla har samma intresse, för hemma hos sig vill man naturligtvis ha bättre villkor. Man är också helt enig. Villkoren är för dåliga. Den som har en annan uppfattning tillhör inte kretsen och är ingen bra styrelseledamot. Kom dock ihåg att detta är intelligenta och kapabla människor med integritet – beskyll dem inte för detta, då blir de upprörda. De är så duktiga att de helt logiskt, för sig själva, kan förklara sitt beteende utifrån bolagets bästa. Att utomstående och ekonomisk forskning har andra uppfattningar och andra slutsatser kan de inte ta till sig.

Skulle bolaget gå för dåligt för länge är det VD:ns fel och han måste bytas ut, liksom om VD:n gör bort sig på annat sätt. Då ska han behandlas väl med bra avgångsvillkor – tänk om man åkte dit själv – då behövs ju denna generösa kultur! Styrelsen har aldrig gjort fel!
”
Vi har det så trevligt på våra möten”, sa ordföranden. Det vore inte bra om någon aktivist, ägare eller annan bråkstake kom in och förstörde arbetsklimatet.

Nåja, fysiska ägare finns ju knappast i dessa företag, så problemet är sällsynt. Som styrelseledamot bör man köpa ett mycket litet antal aktier i bolaget.

Krönika Av S tyck 04 mar 2009 10:35