Rollerna klarnar i AMF

När styrelsen i AMF pension ville att Christer Elmehagen skulle stanna kvar ett par år efter sin pension och denne var villig göra det, förhandlade ordföranden Göran Tunhammar fram ett avtal om förlängningen. I detta avtal konstaterades att alla premier för Elmehagens ordinarie  pension skulle vara betalda vid hans ordinarie avgång vid 60 år. Sedan överenskoms att hans villkor för de extra 30 månaderna skulle vara de samma som hans sista ordinarie år. Detta låter oskyldigt, men är det inte. Elmehagen måste vid detta avtals ingående ha varit medveten om att pensionsbetalningen det sista året var extremt stor, för att försäkringen skulle bli fullt betald till 60-årsdagen. Men det teg han om och den slarvige Thunhammar kontrollerade inte vad skrivningen egentligen kunde betyda. Han lät heller inte någon räkna ut beloppen, så att han och alla andra kunde förstå vad man erbjöd Elmehagen. Han tog för givet att det var en ordinärt stor premie och inte en slutbetalning, som egentligen borde ha tagits under flera år.

I min värld är hederlighet också att man inte utnyttjar någon annans felaktiga uppfattning om vad något betyder. Det reder man upp innan man skriver på ett avtal. Meningen är att båda skall ha samma uppfattning om innebörden och förstå den. På detta sätt har Elmehagen varit ohederlig och klandervärd. Han har fintat AMF´s okunniga, godtrogna och lata styrelse.

Karaktäriseringen av de inblandade har klarnat, främst för att Elmehagen dels visat upp skrivningarna i avtalet dels för att han skenheligt i TV framträtt och försäkrat att avtalet har han fått av AMF, själv har han bara accepterat deras generösa förslag. Således Elmehagen har varit ohederlig enligt min definition.

Göran Thunhammar, AMF´s ordförande, har varit vårdslös genom att inte vara tydlig i avtalsskrivandet och genom att inte ta fram ett  underlag om vad avtalet skulle kosta. I så fall hade misstolkningsmöjligheten eliminerats. Han känner sig berättigat lurad. Men i hans ställning och med hans ansvar, får man inte bli fintad på detta sätt.

Wanja Lundby-Wedin, LO´s ordförande sitter också i AMF styrelse. Hon är den som hittills fått mest kritik och kanske tvingas avgå från sin post. Men hon har verkligen blivit lurad. Det är ganska självklart att hon aldrig skulle ha gått med på villkoren enligt Elmehagens tolkning av avtalet. Men hon har tillsammans med resten av styrelsen delegerat uppgiften till Tunhammar och Erasättningskommittén och sedan naivt trott att de skulle sköta saken och trott på deras otydliga avrapportering. Hennes skuld ligger i att hon låtit sig luras, att hon inte begärt tydliga uppgifter och att hon uppenbarligen inte heller senare tagit del av resultatet och agerat i tid.

Hur bör det då gå i detta sorglustiga spel? Elmehagens pension borde givetvis jämkas till vad den rimligen borde vara. Många kommer att hävda att det inte går, eftersom  man måste följa ingångna avtal. Visst, men dels är ett avtal det parterna menade med det, inte nödvändigtvis en exakt tolkning av avtalstexten, dels skall ett orimligt avtal jämkas, vilket framgår av lagen. Så AMF borde ha en viss möjlighet till framgång även i en juridisk process.

Men resultatet av denna typ av händelser brukar tyvärr bli att Elmehagen får sin jättepension. Han är den enda som egentligen bryr sig, så han kommer att slåss med full kraft och han har gott om tid för det. Däremot har han totalt förlorat i kampen om moralen.  Den bitterheten och känslan av orättvis behandling kommer att förfölja honom livet ut. Det är pengarna inte värda, men jag tror inte att han kommer att inse det i tid och fixa en snygg avslutning.

För Wanja Lundby-Wedin blir nog denna affär något som kommer att förfölja henne och göra att hon får svårt att sköta sitt arbete och får henne att bli en belastning för såväl LO som Socialdemokraterna. Det lär väl sluta med hennes avgång. Men det är orättvist, hon har bara varit naiv,  litat på andra människor, som hon borde ha kunnat lita på och varit lite lat och ouppmärksam.

Tunhammar borde givetvis sparkas från alla sina uppdrag. Så slarvig som han varit får man inte vara.

Men Tuhammar skakar nog av sig obehaget och fortsätter som om ingenting hänt, tills han själv väjer att avgå. Från AMF förmodligen om ett år.

Av S tyck 06 apr 2009 13:33