En ränteparadox i riskaptiten – marknadsutsikt per september 2009

När den värsta kreditåtstramningen nu släppt, samt att planeringen av aktieportföljerna nått så långt som till att omfatta en blygsam intagning av konjunkturen genom investering i exempelvis ELUX, så kommer dialogen därför tydligare kommit att omfatta en bedömning av konjunkturen.

Problemet i detta sammanhang är att den fortlöpande allokeringen mellan aktier och ränteprodukter i dagsläget inte baseras på marknadspriser. Riksbankernas omfattande intervenering har resulterat lägre ränta också för obligationer med lång löptid. Och det finns ingen anledning för en riskavert placerare att göra explicita antaganden angående risknivån för räntor med löptid kring tio år. Vederbörande bör ta det säkra före det osäkra. Ingreppen från riksbankernas som syftat att vara stödjande, kommer på samma självklara sätt att begränsa uppgången i aktiemarknaden under året.

De utlåtanden som kommit från t.ex. ECB har hittills visat att det inte föreligger någon brådska med återtag. Om nu detta stämmer – d.v.s. att ekonomierna ännu inte har ett stabilt allokeringsflöde – så varför skulle investerarna i aktiemarknaden ta ytterligare risk? Räntesättningen är så obevekligt central i den ännu pågående läkningsprocessen som bl.a. Sveriges ekonomi är inne i, att det inte är befogat att ta ytterligare risk i aktiemarknaden, som dessutom inte skulle vara baserad på en marknadsprissatt riskaptit.

2009-09-23
Dag Clarkson

Analys Av Dag Clarkson 23 sep 2009 16:17