Feodala rester i Sverige

I Jorden de ärvde, berättar Björn af Kleen hur det har gått till och hur det är ställt i denna unika samhällsklass, som ärvt och lyckats bevara samlade enorma jordegendommar genom många sekler och ännu fler generationer.
Den institution som hjälpt till kallas fideikommiss. En ordning som innebar att en person kunde i ett testamente föreskriva att förmögenheten skulle hållas samman som en enhet, ett fideikommiss, vilket sedan skulle gå i arv enbart till den äldste sonen i familjen och sedan fortsätta till äldste sonen osv. All försäljning av mark från fideikommisset var förbjuden. De andra arvingarna fick inget, bortsett från en allmän uppmaning att de skulle väl tas om hand. Om ingen son fanns skulle ändå enheten hållas samman och det fanns en "arvsordning" för hur ny fideikommissarie skulle utses.

Under 1600- och 1700-talen var detta i hela Europa en vanlig metod för att försöka göra sina egendomar evigt sammanhållna och evigt ha en enda ägare. Men denna feodala ordning avvecklades under 1800- och 1900-talet. Trodde vi. Men i Sverige, som enda land, har ordningen visserligen satts på avveckling, men ändå lever den kvar. Det finns fortfarande ett 70-tal fideikommiss och flera av dem har fått tillstånd att fortsätta ytterligare en generation.
I samband med dessa förlängningar har det givetvis uppstått enorma motsättningar mellan arvingarna. En son får allt och de andra inget är knappast vad vi idag tycker är rättvist. Men den svenska socialistiska regeringen har beviljat ett antal undantag till förmån för enstaka individer. Mycket märkligt påpekar af Kleen i sin bok.

Feministpartiet borde verkligen titta på denna kvarleva från en svunnen tid. Till och med kan en änka bli utkastad från sitt hem, om äldste sonen så vill.

Björn af Kleen berättar i sin bok om dessa förhållanden. Det gäller stora egendomar och kända gamla adelsnamn, som Gyllenkrok, af Petersen, Posse, Gripenstedt, Montgomery och ett antal till. Han skriver också om några nya förmögenheter och den livsstil som formats i dessa kretsar.
Lite pikant är också bråken och uppfattningarna mellan arvingarna. Inte bara pikant, kanske till och med kränkande.

Läs boken om ni är intresserade av ämnesområdet! Den är välskriven och journalistisk. Kanske inte så faktatung, som den djupt intresserade skulle vilja ha. Men då får man borra djupare själv.
Det är helt otroligt att detta finns kvar i Sverige på 2000-talet. Vilka skickliga lobbyister har de inte varit som lyckats bevara dessa gamla feodala former och orättvisor. Det visar att allt är möjligt politiskt även gammelkapitalism i ett socialistiskt samhälle.

Recension Av Bengt Stillström 07 jan 2010 15:01