2010 – amorteringens år

Antagligen kommer vi åter kommer vi att fokusera på skulder, men nu med ett annat perspektiv. Skulderna är nu hanterbara, men priset på pengar ökar med tiden. Marknadsräntorna stiger och kostnaden för lån kommer sannolikt att öka från dessa nivåer. För en person som därför har både skulder och marknadsnoterad aktier så kommer fokus att förändras, i det nämnda livet efter den imponerade rekylen som aktiemarknaden uppvisat sedan mars 2009.

I ett läge efter en fullbordad rekyl i aktiemarknaden, förefaller det rationellt att göra något annat än att köpa ytterligare marknadsnoterade aktier för sina pengar. Men långt ifrån allt i det kapitalistiska systemet är frivilligt. Tvångsmässigt kommer amorteringarna att komma igång. Efter åtskilliga företrädesemissioner kommer det sannolikt åter bli modernt med en småländsk syn på skuldsättning. Då börjar alla amortera. Marknadsnoterade bolag kommer att se över sina skulder och amortera på sina överbryggningskrediter, riksbankerna kommer att varsla om återtag (läs amortering av stimulanspaket) och även privatpersoner kommer framgångsrikt men motvilligt att se över sin skuldsättning. I en inte så avlägsen framtid kommer alla diskutera nödvändigheten av amortering, för att inte riskera att begränsa kraften i den förestående konjunkturuppgången.

Ska vi tro att detta går fort? Om man beaktar de förändringar som följt av ”the blame game”, d.v.s. utrönandet om vems fel det var från början, så lär nog också detta ta i anspråk en avsevärd del av det kommande året. Den fina kedja av personer och ansvariga, som har som enda syfte att begränsa ansvaret för varje länk, har under det senaste året blivit föremål för granskning. Även om det är ambitiöst att söka svaret till eländet, så kommer nog slutsatserna bli i enlighet med samma devis som skapade den ansvarsmässiga spridningen, nämligen att det bästa är ifall man bara är långsiktig och sitter fint i båten, så kommer allt att lösa sig.

Den sorgliga delen i den senaste möjligheten till lärdom, är att inga nyktra slutsatser kommer dras när det gäller risktagning och beräkning av risk. Fortfarande är det så, att alltför många använder marknaden för att få svar på frågan om risk, och inte har en egen uppfattning om vilka risker som är rimliga och hur dessa skall hanteras.

Hur kommer det sig att nästan varje konsument har tillräckligt med kunskap och intresse för att köpa bil och villa, men att långt ifrån alla gör en rimlig riskberäkning före köpet? Och hur kommer det sig att någon alltid har med sig tomater till ett föredrag? Om detta vet vi inget, men kanske är det mer underhållande med nya äventyr än med hemresan.

Analys Av Dag Clarkson 29 okt 2009 11:35