Föreslå ändring
Skriv ut
Tipsa
DelaLAS-skatterna dödar
När företag tvingas dra ner sin verksamhet beror det alltid på att kostnaderna är högre än intäkterna. Därför förefaller det väldigt enkelt att driva företag. Det är bara att anpassa kostnaderna efter vad kunderna faktiskt köper. Men det stora problemet är att många kostnader inte kan skäras ner lika snabbt som intäkterna kan utebli. Det gör att ett stort antal företag i dag riskerar att gå i konkurs. Efterfrågan har för många fallit mycket och fort under sista kvartalet 2008.
När man försöker rädda företag i kris visar det sig att det finns en faktor som gör det extremt svårt och som gör att man ofta inte lyckas, man måste dra ner verksamheten ännu mer och utarmar de finansiella resurserna så att man inte klarar att bygga upp företaget igen efter krisen. Den faktorn är att man under lång tid tvingas betala för personal som man inte längre behöver ha anställda. Man kan tro att det har med de anställdas trygghet att göra, deras möjlighet till försörjning. Retoriken kring LAS-lagarna säger också just det, facket och de anställda tror det. Till och med företrädare för arbetsgivarna och politikerna tycks tro att det är så. Till och med tror många företagare att det är så att det är de anställda som får den ersättning man tvingas betala för att kunna anpassa sina kostnader till vad verksamheten orkar bära. Man suckar över reglerna, förhandlar med facket och går tyvärr under många gånger. Företag går i konkurs och företagare ruineras. Takten kommer att bli mycket hög under 2009.
Men den stora förmånstagaren till detta system är inte de anställda, utan samhället i form av staten, kommunerna och de sociala avgiftssystemen. Det är ju dessa som får in alla löneskatter och sociala avgifter. Det är de som slipper betala arbetslöshetsersättning och socialbidrag till personerna som inte längre behövdes i företaget. Så LAS-systemet ger de anställda ett mycket litet ekonomiskt överskott till en för företagen enorm kostnad. Gissningsvis ligger företagens kostnad på 10 gånger vad den anställde kan få ut under sin uppsägningstid. En kostnad som knäcker många företag och företagare samt tar bort värdefulla resurser från företagen när de som mest behövs. När företagen går i konkurs förlorar än fler företag, de som varit leverantörer, sina fordringar och i ett lavinartat förlopp tvingas allt fler företag till drastiska och dyra nedskärningar och många gånger till konkurs.
Ytterligare en försvårande och fördyrande omständighet är att många företag som tvingas till neddragningar måste välja att dra in på fel resurser. På grund av regelverken blir det mycket dyrt att välja neddragning av vissa resurser och man tvingas därför dra ner på andra som är billigare. Detta utarmar också företagen och minskar överlevnadsmöjligheterna.
Ytterligare en försvårande och fördyrande omständighet är att många företag som tvingas till neddragningar måste välja att dra in på fel resurser. På grund av regelverken blir det mycket dyrt att välja neddragning av vissa resurser och man tvingas därför dra ner på andra som är billigare. Detta utarmar också företagen och minskar överlevnadsmöjligheterna.
Eftersom samhället är den stora förmånstagaren för alla som sysselsätts i ett betalt arbete borde man långsiktigt vårda denna inkomstbas på ett bättre sätt. Man borde se till att företagen fick bättre möjligheter att anpassa sig till ändrade förutsättningar utan att gå under eller att de just då belastas extra hårt. Därför borde samhället avstå från att ta ut skatter och avgifter på lön till personer som inte längre arbetar på företaget. I krissituationer, som nu, borde man också ersätta företagen med den lönedel som går till anställda som inte längre arbetar åt företaget. Vi behåller således alla förtursregler och förmåner för de anställda under uppsägningstiderna, men företagen sliper betala för personer som inte arbetar åt dem längre.
Om samhället införde dessa regler skulle det få en lång rad positiva effekter:
Företag i kris skulle lättare kunna överleva och lättare behålla en större arbetsstyrka. Bara det skulle göra åtgärden långsiktigt lönsam för samhället.
Företag skulle våga anställa fler vid behov om kostnaden för avvecklig blev lägre.
Företag skulle våga anställa svåranställda personer, exempelvis ungdomar, äldre, mycket sjukskrivna, invandrare och andra som haft eller har svårigheter i arbetsmarknaden. Det är skräcken att tvingas behålla fel personer eller avveckla dem till stor kostnad som gör att man inte anställer dem.
Arbetsmarknaden skulle kunna komma att fungera så att många fler skulle våga byta arbete och därmed skulle välfärden öka och många sjukdomsfall elimineras. Individer skulle våga säga upp sig från arbeten de inte vill ha, eftersom det skulle finnas många fler arbeten att få. Kort sagt arbetsmarknaden skulle fungera mycket bättre.
Lönerna skulle också komma att öka mer. Eftersom kostnaderna för avvecklig blev lägre skulle det utrymmet delvis kunna ges till de anställda som arbetar. Det blir en konkurrensfördel som marknaden kommer att prissätta.
Nu är frågan; vem vågar driva igenom denna angelägna reform? Helst skulle man vilja se fackföreningsrörelsen driva frågan med stöd av Socialdemokraterna, för då skulle det säkert lyckas. I det långa loppet är det också de anställda som skulle tjäna mest på reformen. Framför allt de som har svårt att få en start i arbetslivet. Men fackföreningarna kanske ser för kortsiktigt på det så kallade anställningsskyddet. Det finns ju inte, utan frågan är bara hur snart samhället skall återta ansvaret för individens försörjning från företagen. Det är också därför det är så viktigt att reformen skall säkerställa att individen får sin ersättning på samma sätt som förut. Om Arbetsgivarna skulle ta sig an denna fråga kan man tyvärr räkna med att de polariserar frågan så att facket motsätter sig reformen och därmed vågar inga politiker gå med.
Företag i kris skulle lättare kunna överleva och lättare behålla en större arbetsstyrka. Bara det skulle göra åtgärden långsiktigt lönsam för samhället.
Företag skulle våga anställa fler vid behov om kostnaden för avvecklig blev lägre.
Företag skulle våga anställa svåranställda personer, exempelvis ungdomar, äldre, mycket sjukskrivna, invandrare och andra som haft eller har svårigheter i arbetsmarknaden. Det är skräcken att tvingas behålla fel personer eller avveckla dem till stor kostnad som gör att man inte anställer dem.
Arbetsmarknaden skulle kunna komma att fungera så att många fler skulle våga byta arbete och därmed skulle välfärden öka och många sjukdomsfall elimineras. Individer skulle våga säga upp sig från arbeten de inte vill ha, eftersom det skulle finnas många fler arbeten att få. Kort sagt arbetsmarknaden skulle fungera mycket bättre.
Lönerna skulle också komma att öka mer. Eftersom kostnaderna för avvecklig blev lägre skulle det utrymmet delvis kunna ges till de anställda som arbetar. Det blir en konkurrensfördel som marknaden kommer att prissätta.
Nu är frågan; vem vågar driva igenom denna angelägna reform? Helst skulle man vilja se fackföreningsrörelsen driva frågan med stöd av Socialdemokraterna, för då skulle det säkert lyckas. I det långa loppet är det också de anställda som skulle tjäna mest på reformen. Framför allt de som har svårt att få en start i arbetslivet. Men fackföreningarna kanske ser för kortsiktigt på det så kallade anställningsskyddet. Det finns ju inte, utan frågan är bara hur snart samhället skall återta ansvaret för individens försörjning från företagen. Det är också därför det är så viktigt att reformen skall säkerställa att individen får sin ersättning på samma sätt som förut. Om Arbetsgivarna skulle ta sig an denna fråga kan man tyvärr räkna med att de polariserar frågan så att facket motsätter sig reformen och därmed vågar inga politiker gå med.
Den borgerliga regeringen driver en arbetsmarknadspolitik för att stimulera viljan att arbeta, den så kallade arbetslinjen. Men de har inte gjort något för att de som faktiskt anställer och sysselsätter individerna skall vilja anställa fler. Därför fortsätter det som förut, man anställer så få som möjligt och bara säkra kort. Det är på tok för dyrt om man gör fel, väljer fel anställda eller har för många. Nu har de chansen att göra något, som skulle få mycket stor effekt på viljan och möjligheten att anställa. Slopa LAS-skatterna!
Av  Bengt Stillström 07 jan 2009 13:19 |
Kommentarer
Överhetens människosyn
Så fort någon är det minsta krass och synisk om människors beteende brukar uppståndelsen bli stor. Man får inte ha en sådan människosyn! Konsensus tycks vara att man alltid måste uppfatta människor som fullt ärliga, alltid vilja det rätta, alltid vara snälla och alltid arbeta utan egennytta.
| Debattartikel Av S tyck, 21 apr '10 14:16 kommentarer |
Bonusregler för alla
När jag hade skolbarn utbröt en stor diskussion bland föräldrarna i en klass. Vilka regler skulle vi ha för barnens utespringande?
Vadå - regler...
Vadå - regler...
2010 – amorteringens år
Den tidigare så katastrofala krisen skrämmer nu ingen längre, men för inte så länge sedan stirrade vi alla ner i avgrunden. Någonstans mellan då och...
Hur mycket ska SAAB:s verkstadshistoria få kosta?
I Sveriges ekonomiska historia finns en intressant erfarenhetskälla att ösa ur. Tänk bara på hur det var under den period av Sveriges ekonomi då...
Aktiebolag Sverige
Genom historien har vi gått igenom ett flertal olika former av styren som hela tiden utvecklats framåt. Diktatur, monarki, kommunism osv. tills vi tillslut nått demokrati. Är det inte dags för något nytt?
| Debattartikel Av Chris Millenbauer, 29 sep '09 14:09 kommentarer |
Lektion i förhandlingsteknik
Uppdrag Granskning visade den 16/9 ett mycket intressant program om förhandlingarna efter en kapning av ett fartyg i Adenviken.
Programmet kan...
Programmet kan...
Sjätte AP-fonden ska dansa på bordet
Erling Gustafsson, som är VD på Sjätte AP-fonden, känner ingen som tjänar pengar på unga tillväxtbolag. Själva har de förlorat 8,3% per år under 10...
Lösningen på arbetsmarknadsproblematiken heter ”avskaffa LAS”, allt annat är ad hoc lösningar.
”Integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) presenterade den 11/9 ett lagförslag som syftar till att snabba på processen att få flyktingar, andra...
Nyemissionen närmar sig Volvo
AB Volvo har lämnat en mycket dålig rapport för 2.a kvartalet 2009, minus 8 miljarder. Marknaden reagerade nästan inte på rapporten, trots att den var sämre än befarat. Man verkar ha tröstat sig med att kassaflödet var lite bättre, men när verksamheten minskar skall kassaflödet öka, man binder ju mindre pengar i rörelsen. Så det borde inte trösta någon, lagret minskade för lite ändå. Orderingången var också fortsatt mycket dålig. Så vi lär få fler dåliga rapporter från Volvo.
| Analys Av Bengt Stillström, 27 jul '09 09:31 kommentarer |
Faxander skadad av belöning
Det talas mycket om belöningssystemens och bonusarnas betydelse för ett överdrivet risktagande. Fallet med behandlingen av Olof Faxander, VD för...
LAS-skatterna dödar
När företag tvingas dra ner sin verksamhet beror det alltid på att kostnaderna är högre än intäkterna....
Hjälp entreprenörer i fjärran länder
Fick avslag på en spännande utbildning vi ville arrangera för entreprenörer inom e-handel. Många av branschens ledande...
Om författaren
Författare:
Bengt Stillström
Om artikeln
Publicerad: 07 jan '09 13:19
Fakta
Ingen faktatext angiven föreslå
Nyckelord
Inga nyckelord | föreslå
Plats
Artikeln är inte placerad. föreslå
Relaterade artiklar
Dela artikeln
Länk till artikeln:
Dela på andra sätt...
