rör på dig och må bra 

Varför accepterar vi att vi blir sjuka?

Men det tas väl hur många initiativ som helst när det gäller att få människor att ändra livsstil? Se bara på alla gym, hela idrottsrörelsen och TV-program, webbsidor, tidningsartiklar och hälsobilagor som vill få oss att leva på ett bättre sätt. Några tar till sig informationen och blir ”hälsofanatiker”, och andra struntar fullständigt i alla hälsoråd. Hur som helst förstår nog majoriteten problematiken och vill förändra sin livsstil, men känner sig helt vilsna bland alla hälsoråd. Vad är rätt och vad är fel. Dagligen kommer det rapporter om vad man skall äta och hur man skall leva, vilka ibland står i motsats till varandra. Dagens möjligheter att sprida information gör också att olika falanger inom kost och hälsolära kan få stor genomslagskraft. Se bara på den s.k. Fettdoktorn som sjunger det mättade fettets lov och påstår att vårt fettintag inte har något att göra med hjärtkärlsjukdomar. Alla som varit någorlunda observanta har säkert noterat att man de senaste 20-30 åren från myndigheternas sida varnat för intag av för mycket fett. Vad är egentligen rätt? Ja, vad skall man tro?

Nu är det inte bara förvirringen, som det stora informationsutbudet skapar, som gör att majoriteten av befolkningen inte ändrar livsstil i högre grad. Det beror förmodligen också på ett samspel mellan en rad olika faktorer som till viss del bottnar i människors underliggande behov. Vi talar om behoven av njutning, erkännande, framgång och minsta mot­ståndets lag, tillsammans med en bild av att allt går att ordna genom en knapptryckning. Denna bild förstärks i ett infor­ma­tionssamhälle där vi hela tiden blir överösta av intryck och ”san­ningar” om vad vi bör göra för att leva hälsosamt och må bra. Vi kan inte sortera all information, och ännu mindre urskilja vad som är rätt. Det synsätt som skolmedici­nen alltid har haft på sjukdo­mar, dvs. att det viktiga egentligen är att ta bort symptomen, bidrar ytterligare till informationskaoset. Huvud­värk, mensvärk etc. botas med ”den intelli­genta värktabletten” och sura uppstötningar med syrahämmande prepa­rat. Vi matas alltså i och med detta hela tiden med två rakt motsägelse­fulla budskap:

-          Lev sunt så mår du bra, men egentligen behöver du inte göra det för det finns alltid en tablett eller behandling som ”botar” om du blir sjuk.

Den stora paradoxen är att många, inklusive myndigheterna, känner till sambandet, men väldigt få bryr sig om det. Man klagar på att sjuk­vårdskostnaderna bara ökar och alla är överens om att något måste gö­ras, men trots det satsas försvinnande lite resurser på att skapa incitament för människor att ta hand om sig och sin kropp och förebygga sjukdom. Istället ökar myndigheterna anslagen till sjukvården för att man skall kunna ta hand om de symptom och det lidande som felaktig livsföring skapar. Visst propagerar socialstyrel­sen för hälsosammare livsföring och visst ger Livsmedelsverket råd och rön kring kosten. Men det är inte pekpinnar som behövs utan tydliga styrmedel så att det lönar sig att hålla sig frisk.

Det verkar också finnas en outtalad överenskommelse i samhället mellan sjukvården, läkemedelsindustrin och makthavare. Den lyder – ”Låt männi­skor leva som de vill så tar vi hand om de sjukdomar som uppkommer!” Då får politikerna sina röster, sjukvården sina ar­betstillfällen och läkemedelsindustrin sina vinster. Läkemedelsindu­strin är ju dessutom beroende av att männi­skor är sjuka. Och som det ser ut i nuläget så ökar bara behovet av läkemedel som tar bort symptom som ”magont”, depression, högt blodtryck, höga blodfetter och fetma, samt av metoder för att reparera och transplantera trasiga organ. Vad har egentligen läkemedelsindu­strin för incitament att satsa på frisk­vård – att människor lever hälso­samt? Varför ska den propagera för en ändrad livsstil när detta skulle kunna ge negativa ekonomiska konse­kvenser?

Se bara på hur myndigheterna agerar när det gäller vaccinering mot svininfluensan. Man tar reflexmässigt den enkla och ”upparbetade” vägen genom att köpa in vaccin från läkemedelsindustrin för att kunna vaccinera hela befolkningen istället för att propagera för förändringar i livsstilen som skulle stärka människors immunförsvar. Visst, vi har högriskgrupper med starkt nedsatt immunförsvar, och dessa bör givetvis få vaccinering, men det kan bara röra sig om maximalt 5-10 % av befolkningen. En genomgången influensa hos individer med normalt immunsystem gör dem ännu starkare. Det är så människan har kunnat utvecklas och överlevt under miljoner år.

Det finns således ett mycket komplext samband mellan samhället och sjukvården som leder oss vidare i en spiral av ökad sjuklighet och ökade kostnader. Det enda som i realiteten kan bryta denna spiral är kraftfulla politiska styrinstrument som leder till att människor i högre grad strävar efter att hålla sig friska. Vi lever i en marknadsekonomi där många tjänar pengar på att människor är sjuka. Det måste därför löna sig att hålla sig frisk. Hur dessa styrinstrument skall se ut är en mycket svår och fråga, men om vi inte tar upp den till diskussion så kommer vi att fortsätta in i det medikaliserade samhällets återvändsgränd.

Som nämnts tidigare är den stora paradoxen att ingen ”på högre nivå” är beredd att ta tag i frågan trots att så många egentligen är medvetna om de ovan beskrivna förhållan­dena. Politiker i kombination med skolmedicinen har här en avgörande roll. Men för varje år kom­mer samhället bara längre in i återvändsgränden, och snart är det nära nog omöjligt att backa och ta in på en ny väg, utan att fullstän­digt rasera etablerade strukturer. Strukturer som byggts upp under århundraden och som idag är så etablerade att den som försö­ker ifrågasätta dem lätt hamnar ”ute i kylan” eller i facket för oseriösa personer. 

Debattartikel Av P-J Fager 26 okt 2009 08:47