Kosten som botar sjukdomar och ökar prestationen

Widmark var en stor idrottstalang som tränade gymnastik, skidåkning och paddling. Han blev i unga år uttagen som gymnast i den berömda Aros-truppen i gymnastik, ett av Sveriges på den tiden främsta gymnastik- och idrottslag. Han blev 1924 också juniormästare i paddling. Han lyckades så bra när det gällde kanotsport att det var tänkt att han skulle varit med i de olympiska spelen i Berlin 1936, men en allvarlig sjukdom satte stopp för det. Under förberedelserna sommaren 1935 blev han nämligen diagnostiserad att ha ett obotligt hjärtfel och giftstruma.

Under ett helt år fick Widmark bl a röntegenbehandling och olika typer av mediciner, men ingenting hjälpte. Allt såg hopplöst ut. Då, sommaren 1936, kom Widmark i kontakt med Are Waerlands kostläror. Waerland sökte 3000 personer som ville vara med i ett stort kostexperiment som gick ut på att under 3 år utesluta kött, fisk, ägg, kaffe, tobak, sprit, vitt socker, vitt bröd, salt och skarpa kryddor ur kosten. Man skulle istället äta den sk waerlandkosten, dvs en laktovegetariska kost bestående av kruska (speciell gröt gjord på krossad havre, kärnrussin och vetekli), råkost och kokt potatis (kokt utan salt och med skalen på), och i övrigt skulle man äta fullkornsbröd, mjölk, fil, yoghurt, smör, ost och alla typer av frukt.

Widmark, som var nära att dö, anmälde sig till koststudien och lade om sin kost helt och hållet. Redan efter tre månader på waerlandkosten kände sig Widmark så bra att han kunde återuppta träningen. Vintern och våren därpå deltog han i orienterings och skidtävlingar, och förbättrade på alla sätt sin hälsa. Efter ett år med den nya kosten och livsföringen var han som förvandlad. Han tränade för fullt och byggde upp både styrka och kondition till sina tidigare nivåer. Varje morgon gick han upp ett par timmar innan arbetet började. Det första han gjorde var att på fastande mage dricka en halvliter ljummet potatisvatten med saften av en apelsin och en citron. Sen gav han sig ut på en timmes träningspass. Därefter var det dags för frukost bestående av fil beströdd med vetekli , omalda linfrön och mjölksocker. Därtill åt han russin, fikon och allehanda färsk frukt och bär efter årstid. Till lunch var det kruska med äppelkompott och helmjölk. Middagen bestod av kokt potatis med skalet på, råriven kål, morötter och allehanda okokta grönsaker som fanns att tillgå, samt fullkornsbröd med smör, ost och lök. Därtill drack han långmjölk.

Hans nya kostregim och målmedvetna träning gjorde så gott att han blev uttagen att representera Sverige i kanot VM i Vaxholm 1938. Han ställde upp i både K1 1.000 m och 10.000 m och vann bägge distanserna. Han slog bl a guldmedaljören på 1.000 m från OS i Berlin 1936 George Hardetzky. Tyvärr kom sedan kriget och Widmark fick inga fler tillfällen att testa sin förmåga på den internationella kanotscenen.

Ja, vad lär vi oss av detta? Det är främst två saker. Kosten kan för vissa vara den bästa medicinen, den inte bara förebygger sjukdom den kan också bota, och det går att prestera på topp rent fysiskt utan att äta kött och fisk. Nu vet vi inte vad Widmark åt innan han blev sjuk, men eftersom han blev sjuk var det säkert något som saknades i hans kost. Det var kanske något vitamin, mineral eller antioxidant beroende på för lågt intag av frukt och grönt eller fullkornsprodukter. De kunde varit för lite fibrer, också beroende på för lågt intag av frukt och grönt eller fullkornsprodukter, vilket gett upphov till felaktig tarmflora, och därmed försämrat immunförsvar, eller kanske var det brist på någon essentiell fettsyra. Han kan också fått i sig för mycket av något som belastade lever och njurar. Han tränade också väldigt hårt, vilket i sin tur ställde högre krav på intag av det ovan nämnda. Med hjälp av den laktovegetariska kosten fick han sedan allt han behövde i rätt proportioner och kroppen kunde läka sig själv.

Men den som är lite insatt i näringsfysiologi kanske undrar hur det kan komma sig att man klarar sig utan de så omtalade omega-3-fetterna EPA, och DHA som finns i fet fisk men inte i laktovegetarisk kost. Enligt de gängse näringsrekommendationerna skall man ju äta fet fisk 1-2 gånger per vecka, och vi har en uppsjö av kosttillskott som innehåller omega-3. Ja, det är sant att den laktovegetariska kosten inte innehåller dessa fettsyror, men den innehåller rikligt med ALA (speciellt i linfrön), en fettsyra som kan omvandlas till EPA och DHA av kroppens egna enzymsystem eller av tarmfloran. Det debatteras och forskas dock en hel del om detta. Möjligen är det så att personer mer eller mindre kan omvandla ALA till EPA och DHA. Detta beroende på ärftliga faktorer, men det kan också vara så att genuttrycket för enzymerna är lågt beroende på för lite ALA i kosten.

Men om vi återgår till om man nu kan vara vegetarian och prestera bra inom idrott så finns det otaliga exempel förutom Karl Widmark. Se bara på Dave Scott som var vegetarian då han vann sina sex ironman (idag äter han dock ibland fisk och kyckling). Se på Andreas Cahling, med flera internationella titlar inom bodybuilding, och Pavo Nurmi, den finske legendariske långdistanslöparen med 8 OS-guld och 20 världsrekord, de var vegetarianer. Men den kanske mest kända är Carl Lewis, med 17 OS-guld i sprint och längdhopp. Enligt honom själv hade han sitt bästa idrottsår 1991 då han helt övergått till vegankost. Hans kost bestod dock under hela hans uppväxt och karriär av mycket frukt och grönsaker.

Detta bevisar dock inte att vegetarisk kost är bättre än annan kost när det gäller att förbättra sina idrottsprestationer, men det visar att man kan tävla både i uthållighet och styrka på högsta nivå utan, som många tror, kött, fisk och ägg eller extra proteintillskott. Det viktiga för att kunna prestera är egentligen att få tillräckligt med energi och ha en kost som tillför alla de essentiella vitaminer, mineraler och antioxidanter samt fibrer. Tillräckligt med fullvärdigt protein kan man utan problem få av från t ex sojabönor och havrekli. Är man laktovegetarian behöver man heller inte fundera på om man får i sig till räckligt med vitamin-B12.

Den stora finessen med att äta laktovegetarisk kost är dock inte att man skall bli en bättre idrottsman. Nej den stora vinsten är att vi drastiskt minskar risken för de flesta av de idag förekommande sjukdomarna. Om den som inte är idrottsutövare eller tränar regelbundet kombinerar denna kost med ca 30 minuters lättare motion varje dag, såsom rask promenad eller motsvarande, så minskar risken än mer. Att man kan bota sjukdomar genom att ändra sin kost är dock något mycket kontroversiellt att påstå eftersom det inte finns några vetenskapliga ”dubbelblindstudier” som visar det, dvs läkarnas krav på studier för att någon behandling ska godtas. Sådana studier går faktiskt inte heller att göra varken i praktiken eller i teorin när det gäller olika kostregimer. Det finns dock tusentals personer som blivit friska genom waerlandkosten. Många av dessa är också ytterst väldokumenterade såsom fallet med Karl Widmark.

Analys Av P-J Fager 19 nov 2009 12:01