Fotograf: cmbond23@flickr 

Brist på holistiskt synsätt och traditionella vetenskapliga metoder ett hot mot hälsan?

Men naturligtvis skall vi ge symptomlindring, men att nöja sig med det är bara att gå en bit på vägen. Det vore väl bättre om symptomen aldrig uppstod! Eller är t ex huvudvärk, sura uppstötningar och högt blodtryck något naturligt?

Men varför har det blivit så här? Varför har man glömt att man behandlar människor? Förmodligen beror det till stor del på den vetenskapliga grund som den moderna västerländska skolmedicinen vilar på, och som växte fram i mitten av 1800-talet. Den bygger på att allt går att dela upp i mindre beståndsdelar, och att man genom observationsstudier kan se om de hypoteser man ställer upp, om de olika delarnas samband, är sanna eller falska. Man kan kalla det empiri eller en hypotetisk–deduktiv metod.

Sättet fungerar bra på enkla samband där man har kontroll på alla faktorer som kan påverka experimentet, men för medicinsk forskning innebär det problem. Medicinska experiment där människor är inblandade visar inte alltid fullständig överensstämmelse – alla människor reagerar inte lika på samma behandling. För att komma till rätt med problemet och få klarhet i om något är sant eller falskt använder man sig därför av statistiska metoder och sannolikhetslära. Med dess hjälp kan man dra generella slutsatser om hur saker förhåller sig med olika sannolikhetsgrader. Om observationsstudien visade att hypotesen stämde med 95 % sannolikhet eller mer så är det en sanning. Genom statistiska beräkningar kan man också visa om en metod är bättre än en annan.

Hela medicinska forskningen grundar sig på ”jakten efter statistiskt säkerställda resultat”. Så fort man har det blir ens hypotes en sanning. Två sätt att kunna få dessa säkerställda statistiska resultat är att studera enkla väl standardiserade experiment eller ha väldigt stora grupper. Med stigande antal observationer går nämligen mindre skillnader att bevisa med statistisk säkerhet. Det är ren matematik. Det här vet alla som håller på med medicinsk forskning.

Men vad är då problemet? Jo, de flesta av de sjukdomar som människan har kan bero på många olika saker, de är multifaktoriella. De väl standardiserade förhållandena som gäller för många studier av t ex läkemedel gäller inte i den verkliga världen. Av den anledningen botar inte en typ av behandling alla personer med samma symptom. Men med de vetenskapliga metoder som råder, och de förenklingar som därmed görs, blir en behandling som botar de flesta den som gäller för alla. Men följaktligen blir inte all friska. Vad gör då den gruppen av människor? Jo de står ofta helt ensamma och utelämnade.

Många söker dock upp olika typer av behandlingar som erbjuds av alternativmedicinen, och kan i många fall bli botade. Detta för att alternativmedicinen, i bästa Hippokratisk anda, oftast behandlar människan och inte sjukdomen. En stor del av dessa behandlingsmetoder är dock inte godkända av samhället och måste därför bekostas av den sjuka med hjälp av egna medel, eller i vissa fall är de till och med förbjudna.

I en studie som gjordes 2001 av Stockholms Läns Landsting visade det sig att 49 % av de tillfrågade någon gång blivit behandlad av alternativmedicinska metoder. Är inte det om något ett bevis på att skolmedicinen inte lyckats med sin uppgift!

Att de alternativmedicinska metoderna inte accepteras av vårt skattefinansierade sjukvårdssystem beror oftast på att det inte finns tillräckliga ”vetenskapliga belägg” för att metoderna fungerar. Att göra studier på hela människor istället för på symptom är dock betydligt svårare. Att göra studier på behandlingsformer där behandlingen inte består i ett direkt dos/metod –responsförhållande som kan mätas, gör det också svårt. För det krävs andra typer av vetenskapliga metoder eller ett helt annat synsätt på sjukdom och hälsa – ett mer holistiskt synsätt.

Skolmedicinens förespråkare är dock väldigt rädda för att alternativa metoder skall växa sig för starka. Ett av huvudargumenten är att de är verkningslösa och kan göra mer skada än nytta då den som söker den alternativa medicinen inte blir behandlad enligt medicinsk praxis. Att det sedan är de som inte blivit botade av denna praxis som söker alternativa metoder, och i många fall blir friska, verkar man inte bry sig om.

De effekter man ser av alternativmetoder brukar ofta betraktas som anekdotiska. Men vad är problemet när en nu 30-åriga kvinna, som ätit olika former av antidepressiva läkemedel sedan hon var 14 år, och nu sedan ett år tillbaka helt slutat äta dessa, efter endast två sejourer med Resanterapi. Det viktiga är väl att hon nu är fri från sina läkemedel.

Så stanna upp och tänk efter. Människan är en enormt komplex skapelse, inneslutna i ett inre och yttre skal, och som hålls vid liv och fungerar för att billioner celler varje dag gör sitt jobb i en komplex struktur av blodkärl, lymfkärl och nervtrådar. Nervtrådar där hela tiden elektriska signaler förs från olika sensorer till centrala nervsystemet, och där andra signaler hela tiden skickas ut från centrala nervsystemet till våra celler för att styra och reglera kroppsfunktionerna. I ett sådant system finns det fler komplexa samband än enkla sanningar. I ett sådant system där små potentialskillnader och svaga induktionsströmmar bidrar till styr och reglerfunktioner i kombination med de 1000-tals olika kemiska reaktioner som hela tiden avger och förbrukar energi – där passar inte dagens medicinska vetenskapliga metoder alltid in för att kunna visa hur dessa samband hänger ihop.

Att hårdnackat hålla fast vid det traditionella synsättet blir därför ett hot mot hälsan. Genom en mer öppen attityd och diskussion kring våra vetenskapliga metoder och hur vi värderar ”evidens” kan vi lättare smälta samman skolmedicinen med den alternativa medicinen och förbättra livet för många idag sjuka människor.

Av P-J Fager 30 jul 2010 00:04