En av de grundpelare det moderna samhället vilar på är att sjukdomar bara kan botas av läkemedel eller annan medicinsk behandling. Likaså finns det regler som säger vem som får försöka bota sjukdomar. Lagstiftning och myndighetsutövning styr detta med järnhand. Vi är alla uppvuxna med detta, så vi ser det som något fullständigt självklart. Men varför är det så egentligen? Dum fråga kanske någon tycker. Hur skulle det annars vara? Att vem som helst skulle få "leka läkare" och att man får använda vilka "hokus-pokus-preparat" som helst? Då skulle vi ha ett samhälle fullt av charlataner som gör vad de kan för att lura stackars sjuka människor på deras sista besparingar i hoppet om att bli friska.
Ja, det där sista var kanske lite överdrivet, men det finns nog en viss sanning i det. Man ser också antydan till detta resonemang nästan daglighen i debatten kring hälso- och sjukvård. Nu senast i kampanjen mot kolloidalt silver. Två dagar i rad har man ondgjort sig över dess farlighet i morgonens ekosändning.
EFSA, den europeiska myndigheten för matsäkerhet, och
Livsmedelsverket är de som står bakom. Kolloidalt silver är nu förbjudet att ha i kosttillskott, trots att det används i tusentals år, och under de senaste 10-15 åren fått en renässans. Bara i Nordamerika beräknar man att ca 10 miljoner personer regelbundet intar kolloidalt silver.
SBU, som utvärderar metoder för hälso- och sjukvården, kom med en rapport i början på året där man tittade på användningen av kolloidalt silver inom sårvård
(läs mer). Skepticismen är stor. Dels påstår man att det inte finns några tillräckligt bra studier för att tydligt visa på dess effekter när det gäller förmåga att ta död på mikroorganismer, och sedan ser man det som ett problem att det rapporterats enstaka fall av bakterieresistens mot silver. Slutligen kommer det antydningar om att silver också kan skapa antibiotikaresistens. De studier eller andra referenser man hänvisar till tar dock bara upp det som teoretiska spekulationer. Det finns inga studier som visar att det faktiskt är ett problem.
Ibland kräver man alltså välgjorda studier för att uttala sig och ibland uttalar man sig utan sådana studier. Hur skall man ha det egentligen? Var finns logiken och var finns den nyanserade kritiska debatten? Ja, inte på ekot, EFSA, Livsmedelsverket eller SBU i alla fall, och tyvärr inte i någon annanstans heller bland dem som styr och ställer.
Det flesta är dock ense om att kolloidalt silver inte är farligt att få i sig i små doser, och att det är väldigt effektivt som antiseptiskt medel, dvs tar död på olika mikroorganismer som bakterier, virus och svampar. Det finns det många studier som visar
(läs en här). Silver är dock, liksom allt här i världen, farligt i större mängder. Men det enda man sett som bieffekt under längre tids intag av silver, och då i relativt stora mängder, är att huden får en gråaktig missfärgning. Det har då blivit en ”sjukdom” som kallas för argyria. Som kuriosa kan nämnas att beteckningen blåblodig anses bero på att kungligheter som förr åt på silverfat fick i sig så mycket silver att huden färgades gråblå.
Det finns väldigt mycket litteratur i ämnet kolloidalt silver, men inga stora välkontrollerade studier kring varken farlighet eller effekt. Ingen vill ta tag i det hela. De som propagerar för kolloidalt silver anser att det finns nog med bevis för både effekt och säkerhet, och etablissemanget ser det inte som sin uppgift att legitimera andras produkter. Ingen vill därför investera i att visa hur det verkligen förhåller sig. Den ”lilla människan” kommer därmed i kläm och förbjuds att använda kolloidalt silver.
Allt detta är symptom på det medikaliserade samhället vi befinner oss i. Det är en struktur som byggts upp under lång tid där skolmedicinen, medicinbolagen och samhället ingått en ohelig allians. Det är ingen planerad konspiration, utan egentligen bara konsekvenserna av mänskligt beteende och vår marknadsekonomi. Människor vill ha makt, människor vill tjäna pengar och människor vill värna om andra. Makten och pengarna styr med omsorgen om sin nästa som ”gisslan”. Det finns inte heller något argument som biter bättre än ”det kan vara farligt” från en person med ”legitimerad utbildning”. Det är en del av vår djupt inrotade auktoritetstro.
Men är det här ett problem? Ja det är det faktiskt. Hela systemet gör att vi riskerar få sjukare människor och att sjukvårdskostnader bara ökar för var dag. Friskvårdsarbete och behandlingsmetoder som skulle kunna vara billiga och effektiva stoppas för ingen har råd att göra de nödvändiga studierna samhället kräver. Det går inte att komma med ett påstående att något ämne man äter kan bota en sjukdom utan ha klassat det som läkemedel, och allt som definieras som läkemedel måste gå igenom rigorösa prövningar, vilket kostar enorma summor pengar.
En lösning på detta är att inrätta ett oberoende institut som finansieras med samhälleliga medel och är helt oberoende från dagens medikaliserade samhälle. De skulle kunna genomföra studier kring effekter av friskvård och alternativmedicinska produkter som inte kan patenteras, dvs där det inte finns någon spelare på marknaden som är villig att investera pengarna, men där man ändå kan se en eventuell samhällsnytta. Men för att så skall kunna ske måste politiker få upp ögonen för problemet och sluta gömma sig bakom de etablerade strukturerna.
| Av P-J Fager 29 sep 2010 09:13 |