Oftast när man talar om brats så suckas det runtom i rummet. Ända tills någon påminner om din kompis. Du svarar - Brat? Nae, Han är en väldigt schysst kille, faktiskt. Han klär sig bara så. Kanske är det då du upptäcker det. Alla känner någon som är en det, många vill vara det, ingen vill kallas för det. Din vän är inget undantag. Du har blivit totalt hemmablind.

För har det någonsin varit så mycket 80-tal som nu? Gränsen mellan nu och då suddas sakteliga ut och det börjar bli svårt att orientera sig. Michael Jackson jobbar på ny skiva. I sommar kommer du ha röda jeans och samma solbrillor som Tom Cruise i Rainman. Höga midjor, tights, oversizetröjor och puffiga axlar är dödshett . Svenskarna lånar som tokar och det har blivit trendigt att vara rik. Högkonjukturen har fått vissa att byta sin alkohol mot vitt pulver och brats har blivit ett rumsrent uttryck för gemene man. Så hur gick detta till?

Backslickrörelsen som började med pionjärer som Svante Tegnér i spetsen har idag växt till en folkfest med anhängare som killen på Ica till din kusin från landet med sitt sprillans nya J-Lindebergskärp. Den skruvade idén med bratskonceptet är en uppförandekod som glorifierar lyx, dräggigt uppförande och överklasshysteri till det extrema. Utan utrymme för ironi måste tilläggas. En äkta bratkille vill gärna vara så solduschat brun att den mest solberesta östermalstanten blir avundsjuk. Frisyren får gärna vara mer vax än hår. Skjortorna och klockorna kan vara hur fula som helst, bara de är dyra. Allt utfört med precision och på fullaste allvar. Vipbordet är dukat och livet är en fest. Många trodde kanske att detta ytliga uttryckssätt skulle bli lika långvarigt som Cashkortet i rödmosiga Sverige men resultatet har istället blivit det omvända. Bratsens numera folkliga festande har blivit ännu ett tecken på att folkhemmet har börjat lyxa till det. Gran Canaria har fått ge plats åt Thailand och nästan alla glamsugna tjejer kan idag ståta med asiatisk Gucciväska, canadagås och ett leende på stureplan.se.

Ordet brat har förlorat sin betydelse. Liksom rapmusiken numera lärs ut av musiklärare har backslickgrabben förvandlats till allmän egendom. När det lyxiga blir vardag måste man dock finna på något nytt. Carolina Gynning är som bekant numera planka och på Spy Bar har nördtuffa ungdomar bytt ut Kate Ryan mot Trentemöller. Alkoholen flödar och champagnen har istället blivit en lika berusande rosé. Är detta slutet för bratsen? Absolut inte. Bratsen har funnit en egen planhalva och en accepterad ursäkt för att ösa dyra druvor rakt på golvet. Med högernäven i vädret kör man ”vispen” tills träningsverken smyger sig på. Vem bryr sig om den som vevar är din granne som går på a-kassa?

Vi måste acceptera att killar som funnit sig själva i foundation och djupt urringade skjortor även fortsättningsvis kommer vilja ha ett uttryck att kalla sitt eget. Den enda skillnaden är att om 10 år kommer någon i Lyle & Scottpiké och för mycket solpuder ses som smått utdaterad. Allt som börjar har ett slut. För er som fortfarande våndas över hemska Pradasneakers och traumatiska Visbyminnen så finns det ännu ett hopp att spana efter. Någonstans där i fjärran horisont stundar lågkonjunkturen.

Julius Duhs