Tråkigt tycker jag. Fast då tvivlar jag på att man har träffat Ernesto. Hans minne är fenomenalt och han är ärlig, för jag tvivlar på att han kan vara på något annat sätt. Han säger det han menar rakt ut, utan några konstigheter.

Han sätter upp sina lappar med sitt namn och sin text på stan för att han inte har något val. Han måste, annars blir han olycklig. När man pratar med honom föredrar han att han leder konversationen. Hans tinnitus gör att han har svårt att lyssna på för höga röster och han autism gör att om man pratar för länge tappar han bort sig. Så det är bara låta herr Guerra prata. Och det är rätt trevligt, fast det kan bero på att Ernesto gillar mig och säger det rätt ofta. Han tycker jag är stark och det tycker jag är fint att han tycker. Har du en gång träffat Ernesto Guerra kommer han antagligen komma ihåg dig rätt bra. Min vän Kalle träffade Ernesto en gång på mitt kontor. Ett par månader senare var Kalle på väg hem full mitt i natten, och stötte på Ernesto. Ernesto kände genast igenom honom och hälsade till mig.

Ernesto flyttade till Sverige 1988 från Colombia. I dag är han 49 år, förtidspensionär och författare. Ernesto gillar att prata, men han gillar inte att prata om Colombia. Han säger bara att han inte trivdes där och bara var tvungen att flytta. Eftersom jag är nyfiken i en strut så vill jag bara veta vad som hände honom exakt och min fantasi skenar genast iväg. Men det förblir en hemlighet. Ernesto har nu i samarbete med Latifeh och tidningen Gringo gett ut en bok med de första 100 st lapparna han har satt upp i Stockholm. Enligt ernestoguerra.com så kan man i nuläget köpa ca 490 exemplar av boken då den trycks i bara 1000 exemplar. Alla intäkter ska gå till en annonsutrymme från Clear Channel. För det är tydligen Ernestos dröm enligt hemsidan. Jag frågar Ernesto om detta verkligen är sant. Han säger "Jag vet inte riktigt hur det där går, jag vet inte hur det har sålt, men javisst, det vore roligt."

Jag känner rent spontant att Ernesto skulle behöva pengar istället för reklamplats i tunnelbanan och att Gringo utnyttjar Ernesto Guerra för att de ska få good-will och lite cred. Men vad vet jag egentligen? Jo, jag vet att Ernesto inte har någonstans att bo, han bor hos olika vänner och om han har tur kanske han får en lägenhet någon gång i höst. Då kanske han reklamplats som sagt inte är det ultimata för honom, men antagligen är Ernesto för snäll för att säga till.

Nästa gång du ser hans namn, le! Nästa gång du ser honom sätta upp lappar, köp en kaffe till honom och säg hej! Du kommer inte ångra dig, om du inte är socialt och känslomässigt handikappad, då kan jag inte hjälpa dig. Då kan ingen hjälpa dig!

Dunja Vujovic