bevvan.jpg 

90-talet är det nya svarta

Tecknen finns överallt. Henrik Schyffert håller monologer om sin storhetsperiod, Buffalos ses ännu en gång på butikshyllorna och eurodiscon är på väg tillbaka.

Allt går i cykler. Varje år proklamerar folk som "har koll" att ett visst årtionde är tillbaka. Att ta något som har varit och uppdatera det till dagens situation är i grund och botten någon positivt, men vad händer när man tar ett årtionde som var ruttet och återupplivar det? Ingen vid sina fulla sinnes bruk skulle vilja se 40-talet med sitt världskrig komma tillbaka, men frestelsen att snegla tillbaka på 90-talet som något positivt är stark.

Nile City, trip hop, grunge och hip-hoppens gyllene ålder är det vi vill komma ihåg. Precis som folk som har gjort lumpen så tenderar vi att bagitalisera det som sög. Vad är det som var så attraktivt med Lasermannen, folkmord i Afrika, arbetslöshet och 500% ränta? Var 90-talets kulturella höjdpunkter ett reslutat av all skit eller var det bara ett sätt at hjälpa ett folk genom det mörkaste årtiondet på lång tid?

2008 är året då bombarjackan, Sverigedemokraterna och nedskärningar i kommuner och landsting kommer bli på modet igen. Låt oss be till högre makter att det kommer gå bättre denna gång.

text: Fredrik Karlsson

Av Dunja Vujovic 13 dec 2007 13:44