Andy Warhol Campbell 

Andy gör comeback

Utställningen ”Andy Warhol – Andra röster, andra rum” visas på Moderna Museet fyrtio år efter hans europeiska genombrott på samma museum. Den här gången är det dock inte silk screen-tavlorna som står i centrum utan filmen, men också Campbells-soppburkarna och ”tidskapslarna” har fått plats.

Alla besökare under åtta samlas i Warhol-utställningens hall där det i taket studsar omkring Silver Clouds, heliumfyllda kuddar. Kuddarna agerar svävande speglar och de väcker alla möjliga associationer, både Warhol’s Silver Factory och Warhol själv (Mr. Mirror) speglaren av samtiden och vardagen.

Från hallen kommer man direkt in i stora salen och där väntar en hel labyrint fylld med Warhols filmer. Det är här det börjar. Man fastnar i timmar. Många av filmerna har aldrig visats tidigare och aldrig förr har så många av dem medverkat i samma utställning. Man blir både yr och överväldigad när man faktiskt kan få en överblick av hans produktion.

Filmerna projiceras på dubbelsidiga bildskärmar som hänger helt utan inbördes ordning, huller om buller i mitten av salen. Man går runt på måfå och låter sig slukas av vissa filmer och ignorera andra. Ljudduscharna omsveper en, sväljer en som köttätande växter och trycker i dig Warhols budskap och fattar du inte med en gång så har du fem timmar på dig innan filmen tar slut. Med det inte menat att de inte går att tolka på mer än ett sätt. Ett sätt för varje iakttagande.

Alla Warhols medarbetare har en särskild roll i filmerna, de förekommer överallt samtidigt som Warhol verkar så ensam. Utställningen är fylld av dessa kontraster. Drogdödar och levande skönheter; djup och yta; Warhol som offer, som ensam, som skjuten men också som vinnare av titeln business-konstnär. Drogerna och döden återkommer i de flesta av hans verk, fast oftast dolda bakom glitter och lösögonfransar.

Det är svårt att säga om utställningen handlar om Warhol eller hans konst. Mycket av utställningen handlar om honom själv. Både tack vare Moderna Museets sätt att, i äkta Warhol-anda, låta alla de olika objekten ha samma värde vare sig det är tidningsurklipp eller Marilyn Monroe. Men det är också Warhols eget sätt att skapa konst som gör det. Det är som att allt han samlat och skapat tillsammans formar ett hål som passar perfekt för en Andy. Som att han skildrar omgivningen runt om sig för att hitta sina egna konturer.

Av Alice Härdin 25 feb 2008 18:39