tatifilm.jpg 

Tatifestival!

"Biopubliken vill ha kvalitet", säger Johan Engwall på Atlantic Film. "Det märkte vi inte minst förra gången vi arrangerade en Tati-festival. Efterfrågan på en repris har varit enorm, så det känns toppen att vi äntligen kan få se Monsieur Hulot irra runt på vita duken igen."

Har du redan sett filmerna hemma så se dem igen! Det ger något helt nytt att se dem på bio, och har du även gjort det förut så välj ett nytt fokus. Om du bara följt huvudpersonerna i mitten av duken, titta ner i vänstra hörnet eller precis bakom Monsieur Hulot så ska du se att du hittar något du inte lagt märke till förut.

Filmerna som kommer att visas:

Fest i byn, eller Den glade brevbäraren 1948
Jacques Tatis första långfilm handlar om en fransk idyll där förberedelserna inför den årliga byfesten är i full gång. Mitt i allt firande får vi följa byns brevbärare som ständigt förföljs av spydiga kommentarer om hans långsamma arbetsteknik. Det hela blir inte bättre av att han råkar få se en journalfilm om hur det amerikanska postväsendet effektiviserats och han blir retsamt uppmanad att följa deras exempel. Vilket han också gör, på sitt eget Tati-sätt.

Semestersabotören, 1953
Filmen handlar om Tatis klassiska Monsieur Hulots (som här gör sin filmdebut) besök i ett semesterparadis. Det ska badas, skogspromeneras och solas men trots Hulots stora hjärta är det inte allt som går som planerat.

Semestersabotören har varit Oscar-nominerad för bästa manus, fått Kritikerpriset på Cannes Filmfestival och Publikens Pris på Berlin Filmfestival. Semestersabotören innehaver också det prestigefyllda rekordet i att ha reprisvisats flest gånger på bio i Sverige.

Min Onkel, 1958
Min Onkel handlar om en liten pojke som växer upp i ett kliniskt och überteknologiskt hem. Han flyr från den helautomatiserade tekniken till fantasin och glädjen som han finner hos sin onkel Monsieur Hulots. Men föräldrarna uppskattar inte Hulots påverkan på deras son och därför ser de till att han börjar jobba på pappans plastfabrik. Filmen har vunnit en Oscar för Bästa Utländska Film

Play time, 1967
Ännu en film med Monsieur Hulot om konflikten mellan den gamla och nya världen. I Play time sätts satiren på sin spets, Tati låter ingen komma undan hans budskap och för att försäkra sig om det lät han bygga upp ett helt minisamhälle i glas, stål och betong. Ett halvår och 10 miljoner francs lär det ha tagit att bygga upp kulisstaden som bjuder på tillkrånglade ickefunktioner, onaturliga sociala situationer och rondellkaruseller.

Av Alice Härdin 18 jun 2008 10:23