Den allvarsamma leken.jpg 

Lydia och Arvid på Stockholms stadsteater

Arvid och Lydia –en sommarkärlek. Passion, passion, syrenhäckar och åtrå. De älskar varandra och visst, Arvid är inte en taktikers kap, men inget kan klå deras kärlek. Så de gifter sig.

Fast inte med varandra då. Något, ödet, måsten eller kanske självförverkligande kom i vägen och inte förens tio höstar senare ses de igen. Med nya liv, nytt ansvar och varsin gummisnodd. Jag ser det framför mig i alla fall. Hur de sträcker sig mot varandra men hela tiden skjuts tillbaka av en vardera gummisnodd. Det är alltid något bakom som drar dem ifrån varandra. De gungar fram och tillbaka men missar varandra, när den ena har nått fram har den andra skjutits tillbaka. Så ser jag pjäsen och känner igen mig. Det är första gången på mycket länge som jag faktiskt blir berörd, tack stadsteatern. Tänk om ni kunde förklara också för Dramaten att intelligens och känsla så gärna får gå hand i hand.

Livia Milhagen spelar Lydia, den oskuldsfulla sommarflickan som växer upp till en fru i behov av självständigheten. Hon behöver, tänker och känner på samma sätt som Arvid, vilket får honom att beskylla henne för att vara lösaktig. Gustaf Skarsgård gör rollen som Arvid till hans på ett både genialiskt och lite egotrippat sätt. Det är som att han ibland inser vilken träffande gest eller min han tagit fram, så då tar han dem några gånger till. Men det gör ingenting, hela skådespelarensemblen gör verkligen ett fantastiskt jobb.

Gå och se den nu bara.

Av Alice Härdin 24 jun 2008 14:05