Hemma hos Janne & Kjell 

Ringodum - här luktar skivor i potten!

"Jag har rätt och ni har fel - påbud från Byråkratpölsebyrån" eller "På restaurant Bohemfyllan" är radiosketcher som förblivit favoriter och koordinater i repris från nonsenshumorns ingenmansland för mig och andra i ett svåruppskattat antal nära sörjande. "Hemma hos Janne & Kjell"- vinylen spelades repigt raspigt ohörbara i pojkrummet på 1970-talet. I Kjell Alinges oförglömliga och stilbildande radioshow Asfaltstelegrafen introducerades vi för alla de nya punkbanden 76-77 och i hans Eldorado för Phil Collins som soloartist genom megahiten "In the air tonight", med vilken nya landvinningar inom studiotekniken aviserades till pukor och keyboards. Så försvann bara dessa innovatörer i radiovågorna? Nej, men däremot lejonparten av vårt kollektiva behov av radioprogram i en mediaexplosion som på gott och ont dränkte oss alla. Kjell Alinge finns fortfarande kvar i etern. Och han bloggar varje vardag. Alinges blogg heter Smogg.

Eldorado - en kulturinfekterad nöjestripp tvärs över alla skalor och genrer. "Dialog i gryningen" :
A: Öh. B: Hö? Va? Det känns lite stickigt. A: Tror det är solen. B: Sol? Men jag har ju inte öppnat ögonen. A: Finns ju alltid ett inre ljus.
Alinge förnekar sig inte heller 2008 och "rusar vidare i klipulverhistorien". Eldorado sänds i P2 varje torsdagskväll.
Som 15-åring lärde jag mig åtskilliga av de sanslösa Hemma hos-sketcherna, monologer och dialoger, helt utantill genom att lyssna på dem gång efter annan. Varför? Avdelningen värdelöst vetande och kunnande och såå angeläget för den pojkrumsrebelliskt sökande pubertetsgossen. Rebel without a cause. Hemma hos Janne & Kjell - kulturfunk från de befriade områdena med Kjell Alinge och Janne Forssell.

Klassisk sketch är den så kallade "Bohemfyllan", där alla obetalbara ljudeffekter i form av spontanrapar, röstförvrängningar eller dialektala krumsprång och pruttljud med mera går förlorade i text men kan fungera som påannons :

"Jaha då ska vi se, den rödhåriga med silkeblus, är hon här idag? Dom där brallorna hon går i lite... liksom glidande förbi...
vecken mellan låren är... och så hennes kompis med tidsskrifterna... jaha, vi ska se,idag är det visst... det syns lite dåligt
härifrån jag sitter... Ord och bild? Gnistan? Nej, nej det är den där danska, nån sorts dansk kvinnobulletin, vad står det? Frödbro... nej... Nu kommer folket från Staffliteatern, nu har dom haft, nu är dom klara för dagen, nu har dom haft det där samtalet med publiken
som varar en kvart efter föreställningen,informellt och fint så där så...Nej, om jag skulle ta en bärsa till här jag... nej... nej
jag får ta och vänta med det... jag behöver ta det sen om jag träffar nån så, jag har redan tagit tre stycken, och så har jag läst
den här... välinformerade artikeln om mordet på Ben Barka, nu två gånger faktiskt... Visste ni förresten att Ben Barka han var nån
sorts privatlärare åt kung Hassan i Marocko... är det väl han heter...Det är lärorikt med utländsk press, man lär sej mycket på...
man får rikt ordförråd och det blir... Man kanske kunnat pröva att prata med någon utländsk tjej... nån... en kubanska eller från...
Puerto Rico, eller... Nej jag måste göra nånting, nu, nu måste det hän...Tänk vad mycket lättare tjejer har det. Dom bara kan sitta där
och vänta dom, och sitta där och se... svala och gudomliga och lockande och le världsvant, och upphöjt... hela tiden... och vänta.
Just det, bara vänta tills dom, blir utsatta. Och då kan dom välja och vraka. Det är annat det. Här måste man hitta på svepskäl och ursäkter och fumla bort sej och, komma och söka kontakt och hela tiden veta att dom flesta ändå säger, med nån sorts kanske förargligt skratt att "Tyvärr, min kille kommer snart" eller att dom "inte har nån lust". Vad fan ska man gå med på det här för? Man borde revoltera mot det här systemet, ja, nu tar jag en bärsa till faktiskt... jag känner på mej att det...Jag menar, dom... dom bara väntar dom...
det kan jag minsann också...det kan jag med, just det, just det, nu ska vi ta mej fan börja leka jämlikhet här på allvar alltså, det...
jag väntar också... nu väntar jag. Jag sitter här, och så ger jag dom chansen. Nu får vi se vad dom går för, nu ska vi se, nu är det jag som är sexobjektet, nu är det, nu är det jag... nu, nu...Nä, nä... snacka går ju... jävla mycket snack här, men det är fan...det tar lång tid det här med jämlikhet ska jag säga, det är inte, Rom byggdes inte på... det visste... ja, det var ju det man misstänkte.
Egentligen är det rätt fräckt det här... dom måste ju märka att jag sitter här och väntar, och ändå så sitter dom allihop och bara
fåntrattar och blabbar skit med varandra, och ser ut som nån jävla röra av Femina och Alfata och arbetar-romantik och statarskit och
Faye Dunaway, kombinerat med, nån sorts... lilla fröken Fjupp ute på äventyr, vilka jävla brudar, snacka om att ha tuggummi i häcken".

Kjell Alinge som föddes 1943 gjorde sig känd för en hel genration med banbrytande radioprogram, en säregen röst och som sketcheförfattare i crazy humor-genren. Radioprogrammen Eldorado, Centrifug och Fantasino har satt avtryck på åtskilligas trumhinnor. "Radion är nattens medium, tillsammans med fin-du-siecle-romanerna och B-filmen. För mig har Radion alltid börjat med de sena kvällssändningarna och slutat med gryningens sjörapport. Eldorado är bättre än någonsin, nu när det slipper vädja sig fram genom att slänga in svensk mainstream." Det skrev DN:s Jonas Thente 2005.
I nättidningen Blaskans recension av boken "Svensk Punk - Varför tror du vi låter som vi låter?" av Carlsson, Benke, Johansson och Peter omnämns Alinge med vördnad: "Men punken överlevde för en nyare våg på 80-talet. Men det blev aldrig på samma sätt som under slutet på 70-talet för då skapade punken en kreativ musikalisk bakgrund med attityden — alla kan ta mig fan spela rock. För mig och Dr. Rock så älskade vi våra favoriter inom utländsk eller svensk punk. Boken intervjuar alla tongivande och mest intressanta inom en stor revolutionerande punkvärld. Visserligen är punken ironiskt nog historisk rent musikaliskt tvärtemot dess kärna. Men tiden har också gjort punken delvis tidlös genom att nya generationer idag förvaltar punken och låter den bli en del inom dagens anarkism även politiskt sett.
Naturligtvis är även Lars Aldman med sina radioprogram från Göteborg och Kjell Alinge som i Asfaltstelegrafen började spela den nya punken och såg till att det helt underbara radioprogrammet Ny Våg började sändas dagtid före Ekot — kvart i fem. Där var Håkan Persson från Hela Huset Skakar och spelkompisen Christian Wigardt plus Ulrika Malmgren från gruppen Mögel. Dessa lyckas skaka om etablissemanget med sina intervjuer och genom att spela Knugens kuk av Kriminella Gitarrer och The Sames bisarra singel Kuken i styret. Programmet lades ned 1982, om jag minns rätt. Allt ingick i en ständig polarisering av punkrörelsen i Sverige. Man diskuterade om rörelsen skulle bli aktiv politiskt, man fick inte bli stora och svika idealen. Detta tog musten ur punken för då blev den inte anti utan konform puritan."

För den stora massan har dock Alinges parhäst Janne Forsell gett intryck av osynlighet eller mindre hörbarhet men har verkat mer på djupet och i det tysta. Liksom sin kollega har Forsell gjort sig mest känd som radiopratare för den breda publiken. TV-serien Jorden runt i 8 delar gav däremot prov på fler intellektuella lager och hjärtefrågor hos radioveteranen.
Janne Forsell väckte tankar om vatten. De flesta av oss tycker att det är självklart. Det är bara att sätta på kranen så kommer det. Vattnet. Men i verkligheten är det inte så enkelt. För tillgången, bristen på vatten är ett globalt problem som hotar vår existens.
Vatten - en mänsklighetens ödesfråga. Det var också rubriken för Janne Forsells föreläsningar och filmvisningar hos Studiefrämjandet. Janne Forsell har gjort sig känd i tv för dokumentärer om sina rundresor i världen. Då var det nöjestripper. Men filmen under Forsells föreläsningar visade en annan sida. En allvarligare sådan.
- Under mina resor runt världen började jag bli uppmärksam på hur jordklotet mår. För ser man till helheten så är vi på väg mot en katastrof. Befolknings-ökningen är lavinartad och vi förstör vår natur. Det jag såg då är också upprinnelsen till den här filmen. Jag vill få människor att börja tänka.
Tillsammans med filmaren Lasse Westman reste han därför till Chile för att spegla situationen där nere. En resa som sponsrades av Studiefrämjandet och Sida. Resultatet blev filmen - Från källa till hav - som skildrar kampen för överlevnad hos befolkningen samtidigt som stora multinationella företag exploaterar de naturresurser som finns kvar.
- Där nere har det gått så långt att vattnet är en vara. Man har börjat sälja den lika dyrt som bensin. Så sällsynt är den, avslöjade en genuint oroad Janne Forsell.

Om du som lyssnare till Kjell Alinges Hemma hos-monolog "På restaurant Bohemfyllan" väljer att anstränga dig och verkligen bemödar dig om att söka ett seriösare lyssnarperspektiv kan du även där spåra flera bottnar. Kluvenheten, tvehågsenheten, förnekelsen och framför allt ett febrigt identitetssökande, i samband osäkerheten eller bristen på självkänsla och verklighetsförankrad självbild, inför det motsatta könet och i kontaktskapandet med detsamma:

"Är det så här dom gör med allting annat då förstår man ju att hela världen håller på..och... och dom skulle jag börja jobba och pina mej för att bli bekant med, dom här skatorna härinne, vilka jävla revbenspjäll alltså...brudar... sega myrslokar, hela bunten, man blir ju mörkrädd när man tänker på att, har ni tänkt på att hälften av mänskligheten utgörs utav det här jävla... Hur i helvete har jorden klarat sej i alla dom här årtusendena, det behövs ju bara att man gör ett litet test som jag här och liksom sitter och... ställer... ja, ställer krav... så pajar det, va... det syns ju...ja, nu får jag bergis ta en öl till, och det kan... det kan inte vara nyttigt heller... men det tänker dom ju inte på... dom skiter väl i min hälsa, dom, dom, det, det är väl inte... knappast utav nåt... förresten tänka, det är väl inte aktuellt med... sån avancerad verksamhet... dom här damerna här inne alltså, det är väl inte så att man direkt stör...apatin med att låta en schyst, fräsch tanke gå genom det där insnöade...".

Av Jack Edstrand 07 jul 2008 15:06