HATatueradRygg.jpg 

Hells Angeln startade rockband i fängelset

1989 stod Steven Yee inför ett liv innanför murarna. Han satt i ett federalt fängelse i Pennsylvania. Van vid friheten på motorcykeln ute på vägarna, livet i omkörningsfilen, var han tvungen hålla sig sysselsatt för att inte, som han själv säger, förlora förståndet. Bland många andra låtar skrev bikern "Sister Evil" och "Sweet sweet Cleveland" för sitt band The Deadly Synz. Albumet "Last ride home" var ämnat för en stor publik.

"För det mesta undvek de övriga internerna mig, medvetna om symbolerna jag bar på gatan, i rädsla för det okända. Systemet höll desto mer ögonen på mig men som man brukar säga - lita inte på deras leenden, de döljer något annat." poängterar låtskrivaren, musikern och Hells Angeln Steven Yee.

Som uppvuxen i världens rockhuvudstad nummer ett - Cleveland med The Rock´n roll Hall of Fame - hade alltid Steven varit musikintresserad och velat spela gitarr." Det fanns aldrig någon tid till sådana ambitioner under åren på gatorna. På kåken hade jag all tid i världen." Men internen och blivande rockern Steven stötte på hinder efter hinder i förverkligandet av sin mångåriga dröm."Det var inte tillåtet med kasettbanspelare på fängelset och 1989 hade inte CD:n fått sitt genombrott än. Dessutom var det helt omöjligt att ställa in en bra radiokanal från där jag var placerad. Jag inledde den omständiga processen med att lära mig spela gitarr på egen hand. Jag är autodidakt. Familj och vänner skickade noter till mig och jag skaffade prenumerationer på tidningar som Guitar World och Guitar One och det hade jag stor hjälp av, berättar Steven och fortsätter mer detaljerat: "Min kompis Karen skickade flamenco-musik till mig, vilket fascinerade mig oerhört och började senare krydda min egen musik med flamencon."

Det skulle dröja ända till 2002 innan den stora möjligheten skulle dyka upp och världen öppnade sig för Steven och hans än så länge bara drömda musikprojekt. Han förflyttades till en anstalt norrut och introducerades för en helt ny "kasett" med modernare musik och rytmer. "Vi fick faktiskt ha cd-spelare där. Jag hade aldrig sett en förut. Jag försökte spela med flera konstellationer inne på fängelset men det blev aldrig något riktigt break. Jag hade skrivit massor med låtar under årens lopp och hoppades verkligen på att få möjligheten att repa in dem med andra musiker. De föll sig så lyckligt att jag fick dela utrymmen med andra interner med musikaliska ambitioner. Som ville uttrycka tankar och känslor med musik och texter. Och sen, helt plötsligt, lät fängelseledningen oss ha vår egen inspelningsutrustning. Det var en jättelik möjlighet för oss, för de andra grabbarna kunde lära sig de låtar jag skrivit, minns Steven.

Tillsammans spelade de in 15 av de låtar han skrivit och en kompis till den alltmer rutinerade låtskrivaren gjorde sångpåläggen. "Med nästan ingen utrustning alls tyckte vi ändå att vi hade något riktig stort på gång", berättar han. Men lika oberäkneligt beslöt sig anstaltsledningen för att dra in privilegierna och Steven Yee skickade tillbaka inspelningsgrejorna till Cleveland. Stevens fru och hans vän Jeff Castle lyssnade genom materialet när det återbördats till hemadressen igen. "Till min stora förvåning var de rörande eniga om att jag förfogade över en riktig musikskatt." Samtliga bristfälligt inspelade låtar togs till en professionell studio, där de mixades och spelades in på nytt. Med den nya avancerade utrustningen producerades färdiga CD:n "Last ride home".
 
"Hindren har varit enorma men skivan var förutbestämd att spelas in. Att få inspiration att skriva låtar har alltid varit enkelt för mig. Problemet har varit att komma över en gitarr. Med tanke på att jag är självlärd under 15 år så är det märkligt att jag aldrig fått tillfälle att spela på några fängelseshower. Mina låtar handlar ju faktiskt om glädjen och plågan från gatorna, fängelselivet och längtan ut, att få känna vinden i håret på hojen, på vägarna med mina bröder igen."

Av Jack Edstrand 21 jul 2008 13:42