RayLaMon_l.jpg
Då och då händer det, även om ögonblicken är rätt sällsynta, att det dyker upp en artist med den där alldeles speciella magin som gör att tiden stannar och man finner sig förflyttad till en annan värld där toner vibrerar genom hela ens väsen och får en att känna den där lyckan som uppstår när musikalisk begåvning sammansmälter med poetisk briljans.
Ray LaMontagne föddes i Nashua, New Hampshire för 35 år sedan. Hans mamma lämnade den musicerande pappan medan denne var på turné, strax efter Rays födelse. Modern förde sen ett ganska kringflackande liv som innebar att Ray och hans fem syskon ofta fann sig boende i en ny stad med nya skolor och allt vad det innebar. Ray skolkade ofta och satt hellre och läste fantasyböcker eller skrev berättelser än att delta i de tråkiga lektionerna. Efter gymnasiet fick Ray jobb på en skofabrik där han arbetade 65 timmar i veckan. En morgon när han skulle börja sitt tidiga skift hörde han en låt på radion som skulle komma att förändra hans liv. Låten var ”Tree Top Flyer" med Stephen Stills och Ray bestämde sig där och då att han skulle bli sångare och musiker.
Ray berättade i en intervju att det inte var ett helt okomplicerat steg för honom eftersom han är en oerhört blyg person. ”Jag som knappt pratade med folk skulle nu ställa mig på en scen och sjunga för dem” förklarade han. Han började resa runt och uppträda på mindre ställen och sammanställde en demo, ”Green,” som han skickade runt till olika musikarrangörer. Mike Miclon ägare till Buckfield Maine's Oddfellow Theater fick höra demot och bad Ray uppträda på en folkmusikfestival. En bekant till Miclon fick höra Ray och presenterade honom för Jamie Ceretta på Chrysalis Music Publishing som ville göra en skiva med Ray.
Man hyrde in Ryan Adams producent Ethan Jones och slutresultatet blev plattan ”Trouble” med pärlor som ”Hold You in My Arms” och ”All the Wild horses,”den senare kunde även höras i filmen ”Brokeback Mountain.” Bästa spåret är kanske den bitterljuva ”Jolene,” icke att förväxla med Dolly Partons megahit med samma namn. Plattan släpptes i september 2004 och sålde en kvarts miljon exemplar i USA. I hela världen har den sålt närmare en halv miljon. Som kuriosa kan nämnas att Stephen Stills dotter Jennifer faktiskt sjunger i bakgrunden till ett av spåren. Ray vann “Boston Music Awards” för Årets Album och fick även pris för Årets Låt ”Trouble" samt bästa sångare/låtskrivare. XM Nation kallade honom för årets bästa nya akustiska Rockartist.
I augusti 2006 släpptes Rays andra platta ”Till The Sun Turns Black”också den producerad av Ethan Jones, och redan första veckan sålde den närmare 30 000 exemplar. Flera av låtarna har använts i populära TV-serier i USA. LaMontagnes förmåga att berätta historier kombinerad med hans suveräna låtskrivartalang och fantastiska röst kom verkligen till sin rätt och plattan innehåller flera låtar som många artister nästan skulle offra en arm för. Ray är en ”singer-songwriter” som för vidare den gamla traditionen från artister som Dylan,Van Morrison, Leonard Cohen och Joe Cocker. Magiska ”Empty” visar hur enkelt det kan låta när ett musikaliskt underbarn fått blomma ut. Sagolikt vackra ”Can I stay” borde kunna smälta det mest frusna hjärta och sanslöst underbara ”Within You” skulle ha fått Lennon och de andra killarna i Beatles att buga sig av vördnad.
”War, is not the answer… the answer is within you…..” sjunger Ray och man känner att man vill ta hela världen i sin famn.
Nu i oktober släppte Ray sitt tredje album ”Gossip in the grain”som spelades in i England, åter med Jones som producent och redan första singeln ” You Are the Best Thing” vittnar om att ingen av LaMontagnes fans lär bli besvikna. Medan de två första albumen huvudsakligen bestod av Ray och Jones, som spelade de flesta instrumenten, så har man inför den här plattan kallat in fler musiker, huvudsakligen från LaMontagnes eget band. Ray, som är mycket privat och sällan ger intervjuer berättar inför nya skivan: ”Det var dags att öppna upp lite mer och inte vara så petig i det val av sånger jag ville spela in.” En av låtarna heter ”Meg White” och är en hyllning till trummisen i rockbandet White Stripes, (mycket bra band). Vanity Fair skrev att Ray LaMontagne är ett exempel på att äkta artister inte är ett helt utdött släkte än. Det är bara att instämma.
av 
Michael Delavante 23 okt 2008 13:58