kartellenpic01jorbro.jpg 

Kartellen som tar ton

Jag tittar på klockan och ser att den är prick tre så jag skickar iväg ett meddelande med texten "var sitter ni?" och får svar efter några sekunder "längst in". Jag reser mig och går längre in i lokalen, vid ett runt bord sitter fem personer som precis avslutat sin lunch. Jag går fram mot bordet och möts av några huvuden som vänder sig om.

 
Jag presenterar mig och skakar hand med alla runt bordet. Personerna är alla medlemmar i rapgruppen "Kartellen".

Gruppen har väckt känslor och uppståndelse med texter som "Fortsätt att kasta sten på snutsatan" och "jag kommer knulla hatarna så fort jag fucking ser dem". På sin mySpace visar de upp en slideshow med artiklar och bilder från grova brott som exempelvis värdetransportrån som de misstänkts och i vissa fall dömts för.

Medlemmarna är inte helt angelägna om att skylta med sina identiteter, och använder sig därför av smeknamn.

När jag ställer frågan om hur de själva skulle beskriva Kartellen så tar ”Kaka” initiativet och börjar berätta;
 

- ”Det är viktigt att folk förstår att Kartellen inte är något kriminellt. Det är ett musikprojekt som inte har något med kriminalitet att göra. Vi är ett gäng polare som håller på med musik. Visst många av oss kanske har en kriminell bakgrund men det vi gör nu är musik och inget annat. Kartellen är rörelse som representerar gatan, Kartellen är gatan, sanning i vartenda ord.”

Ordet gatan återkommer frekvent under hela intervjun för att beskriva den grupp av människor som Kartellen anser sig tillhöra och representera.

”Kaka” fortsätter:
 

- ”Vi gör det här för brorsan på insidan, för att han ska få ut sitt och för att ge alla grabbarna där inne något att lyssna på som de kan identifiera sig med! Vi representerar dem och vill få ut budskapet från gatan helt enkelt. Vi gör inte det här för att tjäna pengar.”

Gruppen kallar sig för Sveriges första gangsterrap-crew och menar att de är de första som faktiskt har gatan bakom sig och representerar den på riktigt.

”Sebbe” kliver in i dialogen och tillägger:
 

- ”Ingen i musiksverige kan tolka gatan som vi kan. Vi håller på med något vi kallar för verklighetsrap. Vi berättar sanningen från förorterna utan att linda in den. Det ni läser i tidningar och ser på tv, det har vi sett i verkligheten.”

Ni säger att ni rapporterar från ”verkligheten på gatan”, samtidigt känns det som att ni är ganska stolta över att ni begått kriminella handlingar?
 

- ”Vi är inte stolta men vi skäms inte heller.” säger ”Sebbe”

Vad är skillnaden mellan att vara stolt och att inte skämmas?

  
-  ”Är man stolt så går man runt och tror att man är något för att man är kriminell. Man skryter om det, det gör inte vi. Däremot så står vi för att vi begått brott men det betyder inte att vi tycker att det är bra eller att det är rätt.” säger ”Kaka”

Ändå har ni en slideshow på er MySpace med brott som folk bakom Kartellen varit misstänkta för och i vissa av fallen även blivit dömda för. Är inte det lite att skryta?

- ”Den är för att visa att vi är äkta och vet vad vi snackar om. Vi är på riktigt, men folk verkar tro att vi vill skryta med brotten men det stämmer inte.

Jag tar upp frågan angående deras hårda låttexter och undrar om de inte tror att deras musik kan påverka och inspirerar framförallt unga människor att försöka göra en kriminell karriär. Efter några sekunders betänketid svarar ”Woody”:
 

- ”Verkligen inte. Jag tycker att om man säger så, så gör man det väldigt lätt för sig. Det är inte musik som gör en människa kriminell, det är andra saker som miljö och omgivning som formar en. Inte musiken.” säger han med allvarlig röst

Vi stannar kvar i diskussionen angående just ungdomar och jag undrar om Kartellen, som anser att alla inte har samma möjligheter i livet och att vissa tvingas till kriminalitet, gör något för att förhindra att ungdomar hamnar snett i de områdena de själva växte upp i nu när de idag har både pengar och status.

”Kaka” svarar:
 

- ”Vi försöker. Många av oss driver olika verksamheter som exempelvis lager och då tar vi in folk från orten för att ge dem arbete så att de håller sig borta från skit. Vi har även skänkt pengar till en församling ute i Haninge som hjälper folk som har det svårt”

Han fortsätter:
 

- ”Vi rekommenderar ingen att bli kriminell. Vi säger åt folk som vill bli kriminella att tänka efter och ge skolan en chans. Vi brukar säga att folk som sitter i fängelse sitter där och mår skit för att de ångrar sig. Att många där inne börjar plugga för att kunna komma ut och leva ett normalt liv. Men visst, vi är inte ute i skolor och pratar.” säger han

Samtalet fortsätter och vi glider in på Svensk hiphop och deras åsikter om den. De menar att svenskproducerat material inte är värt att kallas för hiphop eftersom den är alldeles för kommersiell. De kallar den för en ”bubbelgumpop” som inte har något med ordet hiphop att göra. Kritiken övergår mot artisterna som de menar är ”hobbygangstrar” som inte har varit med på riktigt. Att de rappar om saker de inte vet någonting om. De utger sig för att ha haft det tufft och att vara hårda grabbar, fast de egentligen inte ens varit i närheten av ”den riktiga gatan”.

Jag frågar om det är någon speciell de syftar på och alla medlemmarna tittar på varandra och ”Woody” säger:
 

- ”Ken Ring. Helt klart.”

Han fortsätter resonemanget med att säga att Ken är en riktig hobbygangster som tror att han är tuff. Att han är en vanlig förortssnubbe som inte är på riktigt och att han kom undan med att leka gangster på grund av att han var först med att försöka göra just detta i Sverige. De menar också att han bara ger sig på folk som inte kan göra honom något tillbaka.

Apropå Ken Ring, jag har hört att ni har haft en liten dispyt med honom, stämmer det?

- ”Det kan nog stämma ja”

Vad tror ni han skulle säga om jag frågade om hans syn på saken?

- ”Han skulle nog inte kommentera det.”

Varför då?
 

- ”Jo, det var en liten incident där...”

Han tillägger dock att han tycker att Ken är en bra musiker och att låten till hans mamma är fin men att det borde räckt där. Han behövde inte börja leka gangster. Den enda idag aktiva svenska rapparen som Kartellen anser är något att ha eftersom ”Ayo” och ”Blues” har lagt av är Malmö-rapparen Timbuktu.
 

- ”Han är den enda som inte leker. Han rappar om saker han vill få ut men leker inte gangster, han håller sig till det som är viktigt dvs hiphoppen. Han snackar inte en massa skit.”

”Woody” berättar att deras hittills största bedrift är att de var förband till den amerikanska rapparen och legenden Ice Cube när han spelade på Mosebacke i juli.
 

- ”Det var helt sjukt stort. Jag tror fortfarande inte att alla av oss kan fatta det. Han är en av de största inom hiphop någonsin.”

Gruppen är fortfarande relativt okänd, och även om allmänheten den senaste tiden har börjat uppmärksamma dem på allvar – så har media inte riktigt hakat på än. När jag frågar vad de tycker om den kritik de fått från bland annat Svenska Dagbladet som i ledarredaktionens blogg skriver ”De svenska gangsterrapparna låter som soc-tanter” när de kommenterar Kartellen så kommer svaret blixtsnabbt från ”Sebbe”:
 

- "Svenska dagbladet är borgarpressen, självklart vill de kasta skit på oss! Vi är dem de vill sopa under mattan. De vågar inte erkänna att det finns problem i Sverige. De pratar hellre om hur de ska öka välfärden än att våga erkänna problemen och att vi finns. Det hade varit skillnad om DN hade skrivit något då den tidningen är lite mer objektiv. Aftonbladet och Expressen är bara skit, de sysslar bara med skvallerjournalistik."

Klockan har tickat iväg och börjar närma sig fyra och intervjun börjar gå mot sitt slut. Jag reser mig upp och tackar för intervjun och frågar om de är något avslutande de skulle vilja säga till folk där ute. Efter några sekunder säger ”Sebbe”:
 

- "Kartellen är gatan, vi representerar gatan och är till för gatan, för de som har det tungt. Det är för dem vi kör. Alla får tycka vad de vill om oss men har det något att säga så vet de var de kan hitta oss."

Av Max Bergander 24 okt 2008 11:17