big-shots-pageholder.jpg 

Big Shots - Sex and the City för killar?

Skummade igenom några avsnitt för några dagar sedan, samtidigt som jag låg med en pizza i knäet och rapade i takt med den torra humorn. Kliade mig på opassande ställen, slängde kartongen på golvet när jag var klar - allt för att försöka anpassa mig så mycket som möjligt till den stereotypiskt larviga jargongen i serien.

De fyra männen som handlingen kretsar kring påstår vid ett flertal tillfällen i varje avsnitt hur lika de är kvinnor. Eller rättare sagt, hur de är de "nya" kvinnorna medan kvinnorna har gått och blivit män.
Menar de då att de är känsliga och kvinnor motsatsen? En perfekt början på en serie är att nedvärdera det manliga könet? Eller det kvinnliga? Förolämpningen kan väl antas gå åt båda hållen. Det är nästan som att det antas att män inte skulle kunna vara riktiga män om de har känslor och vågar prata om dem.

Det är som att de försökt sig på att förklara hur jämställt allting är, smällt upp en ny serie, eller ska vi kalla det en avledningsmanöver för att jämställdheten inte är helt fungerande i verkliga livet?

Säkerligen tänker serieskaparna inte på sådant, säkerligen tänker de på Sex and the City + Mansvinkel = $$. Bra teve! Bra är alltid en definitionsfråga. Kanske tänker de att kvinnor också tittar på serien för att förstå hur män fungerar. Jag vet inte om jag hittat något sådant än. Tycker mig bara bli ännu mer förvirrad.

Under det första avsnittet blev jag besviken, för ena killen, James, som varit med i någon chick-flick med Drew Barrymore och är söt som socker, kan verkligen inte agera.
Den snygga killen i serien är bara snygg. Den fula är bara ful, och varför i hela världen skulle den heta blondinen vara med honom när hon säger att han inte ens är bra i sängen? (I början framkommer det inte att hon är psykiskt labil). Och den lilla blonde som lyder sin frus minska vink, han spelar över och är mest bara tragisk.

Ju fler avsnitt som jag matar mig själv med desto bättre tycker jag däremot om serien. Är det för att den blir bättre eller är det för att mina hjärnceller sakta rullar ner längs ryggraden ner till mina odlade soffpotatisar? Jag vet ärligt talat inte.

Men kanske är det just detta som behövs, en skitserie som tar upp "känsliga" killproblem helt utan stil. Smått nedvärderande gentemot pojkarna, för att kanske lägga grunden åt fler skitserier som till slut efter år av kamp kanske uppnår nått verkligt, eller något som stämmer in, med lite stil i alla fall? Tänk hur tjejer porträtterades som våp i tidig TV ålder. The Way We Were exempelvis, som ska vara den ultimata chick-flicken, fick mig nästan att spy för att Streisand bara svansade runt denna gris Moore. Svag och ynklig när hon egentligen hade så mycket mer att komma med.

Sex and the City var banbrytande för kvinnoporträtteringen, men är den egentligen så annorlunda? Kretsar inte den serien även runt männen till stor del? Big Shots har i likt med SATC männen i fokus, och kvinnorna som ideal eller objekt beroende på.

Man kan lägga åsikter i mun på andra, även serieskapare. Man kan skrapa mer än bara på ytan. Kanske stämmer det man tolkar, kanske har man helt fel. Men ens reception behöver inte alltid ha med grundtankarna att göra. I SATC försökte man höja kvinnorna till "männens position". Tyvärr kan man ju inte vara så naiv att tro att vi står på samma våglängd. Än. Men min reception och tolkning säger mig att man inte kommer komma närmare "plus minus noll" genom att försöka trycka ner männen. I nästa kill-serie vill jag i alla fall se de stereotypiska könsrollerna skrotade.

Av Ulrika Enström 05 dec 2008 17:33