Foto: Alexander Olsson
Post-Roskilde syndromet har redan kickat in, apatisk depression och en kropp som känns avbruten på mitten, men det är det värt.
Norra Europas största musikfestival har stängt portarna för i år, i efterhand står tysta kritiker och stirrar i skam ner på sina fötter. Det blev ingen flopp, trots den ekonomiska krisen som haft stor inverkan på framför allt besökarna ifrån Sverige och Island. Trots ett bandschema som många fnyst åt medan andra hyllat för sin innovativa utspridning.
67 000 sålda biljetter, plus 12 000 endagsbiljetter, på toppen av detta alla artister och volontärer gjorde festivalen proppfylld av besökare. Det varmaste året sedan 33 år tillbaka lär inte många klaga över, att komma hem ifrån en festival och se ut som om man varit på charter är inte dumt alls.
Stämningen på festivalen var i vanlig ordning på topp och folk blev insläppta redan kvällen innan warm-up datumet den 28:e. Detta på grund av massivt besökartryck. Festivalen toppade även sig själv när det gäller miljömedvetna satsningar. Som att föreslå ”gröna fotstegs”-aktioner till de kommande festivalbesökarna, för att de som belöning reserverar en campingplats. Eller varför inte behöva cykla din egen el när du laddar din mobil etcetera. Ett pariserhjul gjorde sitt första besök till festivalen, en utsikt på 30 meters höjd erbjöds den som cyklade el i fem minuter. Gratis kall öl för de som lämnar in säckar med skräp, skänk ditt tält till de mindre lyckosamma, listan är oerhört lång.
Musiken i år var väldigt mångfacetterad och garanterade någonting för allas smaklökar. Den första musikdagen mynnade ut i ett enormt dansinferno signerat Dj:n Trentemöller, vilket beskådades utav 50 000 dansandes glädjesökare. De resterande dagarna kunde spenderas i solskenet med mysig folkpop på scenerna, kvällens ankomst med hård metal i dess följe. Detta mynnades sedan ut i energiska house-akter för de som orkade dansa tills solen återigen gick upp.
Festen tar sannerligen aldrig slut på Roskildefestivalen, även campingsiterna erbjöd sin egen underhållning med hundratals koncept-camps. I denna kategori fanns bland annat självklart tribute campet Van Damme, ett Baywatch camp, ”Where is Waldo?” som hade en tävling att finna just honom under hela festivalen, med fina priser. Coffin Camp startade musiktåg runt campingen varje kväll klockan 23.59, även Camp Limbo för de som föddes med elastiska kroppar.
År 2009s festival var sannerligen en succé, och att datum redan är satt för två år framöver tystar förhoppningsvis det ständigt återkommande ryktet om Roskildefestivalens undergång.
Krönika av 
Jesper Hassell 08 jul 2009 15:29