En Vecka På Pride

Måndag:

”Attendar” frukostmötet med den övriga pressen samt festivalens dragplåster. Däribland Marit Bergman, Meja, Basic Element och Detektivbyrån (som för övrigt är sjukt mycket snyggare i verkligheten än vad jag någonsin kunnat föreställa mig och jag tackar min lyckliga stjärna för den briljanta idén att gå upp 04.30 för att lägga ansiktsmask för just den här stunden.) Slåss med Meja om mackorna, man blir visst hungrig av att vara en föredetting. Gud vad hon har åldrats, trevlig var hon iallafall, en av tre är iallafall något. Marit Bergman är sur och har tråkigt. Pandora flaxar runt som någon slags Diva Absolute vilken tittar missnöjt på min kamera och frågar, är det där ens en riktig kamera, hans (pekar på fotografen från DN) är ju mycket större. Fotar henne i alla fall, klipper med flit av benen på henne i sökaren. Haha. Sen blir det bråttom iväg till invigningen av Pride House i Kulturhuset. 120 personer hånglar på Sergels torg till tonerna av "somewhere over the rainbow" för att manifestera intagandet av det fria rummet, för att sedan med pridefanan högt hissad tåga in i Kulturhuset och vidare upp på Kulturhustaket där årets två invigningstalare gör storslam. Publiken är helt galen och alla bara klappar händerna. Det känns stort att vara där. Sedan traskar jag ned till Pride Garden i Kungsträdgården för att kolla in läget där, det är helt sjukt varmt och det slutar med att jag river sönder mina svarta jeans och gör shorts av dem. Försvarsmaktens representanter jublar åt min "uppfinningsrikedom" och en mycket vacker ung kvinna ger mig sitt telefonnummer. Det börjar bra! Efter det beger jag mig tillbaka till Pride House för att möta upp med Stockholms Universitets Genusvetare(SUG) och hjälper dem med deras nya nummer av sin tidning med samma namn. Sen måste jag iväg till frisören och fixa mig inför kvällen stora öppning. Tji. Klippning och färgning tog 5 timmar. Det var bara att åka iväg direkt till Viktoria efteråt och dansa hela natten.
Aj mina ben.

Tisdag

Träningsvärken är helt fruktansvärd och jag har skavsår UNDER fotsulorna. Aldrig mera Ballerinaskor. Dricker en liter kaffe på väg till Pride House. Hinner precis in till Arabiskt Initiativs seminarium. Arabiskt Initiativ är en förgrening av Svenska Mellanöstern Nordafrikagruppen(SMN) som jobbar med HBTQ-frågor och rättigheter i arabvärlden. Jag och resten av deltagarna blir helt bländad av dessa fantastiska eldsjälar och det är så tyst i lokalen medans de talar, att alla rycker till och vänder sig om när min ena hårnål ramlar ur frisyren och ned på golvet. Får under den korta timmen ihop till minst 5 debattartiklar och har en nytändning i själen som gör att hjärtat varvar som en motor för varje slag. Go go go! Hamnar på någon slags musikanalys ur polyamorös vinkel, blir helt snurrig och måste därifrån. Tumlar ned till Zenits lokaler på entréplan för öppningen av Elisabeth Ohlson Wallins "In Hate We Trust", en utställning om hatbrott framställd som 1700talsmålningar på canvas. Fantastiskt vidriga och i samma andetag, vackra fotografier. Skriver ett långt kärleksbrev i hennes gästbok som tack för upplevelsen sen är det dags att springa igen, iväg till "Lagret" på samma våningsplan för att kolla in en föreläsning om könsöverskridande och sex utanför heteronormen i djurvärlden. Intressant men fruktansvärt tråkigt, smiter iväg upp till Stora Scen istället för att hälsa på tidningen Ponton, som tydligen har gått hem för dagen pga. brist på intresse. Jag sticker iväg till söder och tar en promenad istället. Vid 18 är jag på banan igen och mellanlandar på Debaser Slussen för att hälsa på kompisen Eruik Wretman som har premiär för sin endagsfestival "X-press Urself" just där. Halva svenska underjorden är där och jag minglar runt i bästa Paris Hilton stil tills jag måste springa iväg till kulturhustaket för att kolla på breakdance. Väl framme kommer jag inte in därför att taket är fullt.
Det är bara att åka tillbaka till Debaser igen. Samma mönster som kvällen innan upprepas fast med mer alkohol, mer kärlek, mer sexuell laddning och mer lycka. Jag tror bestämt jag gått och skaffat mig en dålig vana...

Onsdag

Jag klarar inte ens av att stå på benen, jag styrker mig med en helt vidrig brygd bestående av kallt te, riven ingefära och en vitaminbrustablett. Det lugnar iallafall nerverna såpass att jag klarar av att ta mig till Pridehuset, äta lunch med min mamma på taket och kolla på dagens mästerskap i KukKubb. Efter det ska jag på speed-dating i jakt på nya vänner. Väl framme är stämningen minst sagt tryckt så jag försöker bryta isen med ett AA-skämt. Tack och lov går det hem. Efteråt tar jag med mig mina nya vänner till stammisfiket Oye på Södermalm innan vi går till pridepark och röjer runt där resten av kvällen. Bilderna talar sitt tydliga språk, livet är en fest. Jag plockar med mig galet mycket godis hem. Jag sjunger karaoke. Jag dansar på borden. Jag dricker pepparmintslushies. Jag förlorar i spikning mot en åttaåring. Jag söker jobb på regeringskansliet. Hela dagen är som i ett rosa skimmer och jag är så lycklig. Jag somnar i armarna på min bästa vän på tåget hem och vaknar inte ens när han bär upp mig i sängen.

Torsdag

Jag blir sminkad av Riksteatern och ÖFA kollektivet och ser för första gången i mitt liv ut som en riktig tjej.
Jag är utbränd och sliten så vid klockan fem vill jag åka hem. Med full dragsminkning.
Bästa kompisen skrattar sig fördärvad. Jag är inte lika road. Är ju jättefin ju.

Fredag.

Jag kommer inrusandes med världens spurt till Kulturhuset men kommer ändå försent till Magnus Betnér. Det är fullt. Inget att göra. Det är bara att åka hem igen. Jag lånar en "fördel" av Perspektivbyrån på vägen därifrån. Stannar förbi Moc på Åsögatan och när min frisör ser min molokna min bokar han genast in en tid för mig. Jag åker hem och byter kläder, stannar förbi Fuck The Dresscode på södermannagatan, minglar lite, dricker lite vin och kollar in deras nya kollektion från argentinska ekomärket "rethink!" sen är det tillbaks till frisören igen. Efter det går jag och frisöern ut men jag kommer inte in någonstans eftersom jag inte har något leg. Till slut hamnar vi på After bland massa gapiga 18åringar. Nåja, man kan inte vinna jämt. Berättar att jag fått en utställning. The crowd goes wild. Curtains down.

Lördag.

Jag försover mig till paraden, katastrof. Jag bestämmer mig för att stanna inne och redigera foton istället. Solen skiner så jag lägger mig bakom huset och spelar schlager tills solen går ned.
La dolce vita!

Söndag

Picknick hela dagen bakom huset. Jag och bästisen har könsöverskridande photosession och är lyckliga som små barn. En bra avslutning på en bra vecka,

Vi ses nästa år!

Krönika Av Leiyah Lindén 10 aug 2009 15:40