Pressbild 

Intervju med Paradise Hotels Jackie Ferm

Det är en nyvaken Jackie som svarar i telefonen och ber mig ringa upp om en timme då hon inte fått sova ordentligt på några dagar på grund av all uppståndelse kring hennes person. Sagt och gjort. En timme senare ringer jag upp och  det är en markant piggare Jackie som svarar glatt och artigt.

Vi börjar med att prata om hur det gick till när hon fick förfrågan om att delta i Paradise hotel och vilka tankar hon hade inför tävlingen. Efter lite betänketid  svarar hon att hennes intention egentligen aldrig var att delta.

- Jag var helt emot det först men ändrade mig efter att ha talat med de ansvariga för produktionen.

Varför det?

- Jo jag insåg att detta kanske skulle vara bra för mig, något att ta lärdom av i livet. Jag menar, det är en kul grej, ett socialt maktspel som man i framtiden kommer att ha nytta av att ha medverkat i.

Så du hade inga tankar på att vara med för att vinna?

- Självklart vill man ju vinna, men samtidigt är jag inte beredd att gå över lik för att göra det.

Vi fortsätter och går in på hur hon ser på hela mediahajpen kring hennes person och om hon egentligen var beredd på hur stor hon skulle bli.

- Jag hade ingen aning om att det skulle bli så här stort. Det var inget jag var beredd på. Absolut inte.

- Det känns väl lite som att detta är en ren mediagrej, att media spunnit vidare på historien kring min pappa och att det byggt allt på det. Det säger väl ganska mycket om Sverige också. Det blir liksom lite fyrkantigt och insnöat.

Hur menar du då?

- Nej men att jag blir så otroligt stor säger väl ganska mycket om hur litet Sverige är. Men jag är väl något nytt. Något folk inte läst om på det sättet antar jag.

Känns det jobbigt att hela tiden vara ”Svartenbrandts dotter” och inte bara Jackie Ferm?

- Det är klart, men samtidigt så ju mer jag som person syns utåt ju mer försvinner han. Jag blir mer intressant. Då är jag inte bara hans dotter.

- Visst har det varit tungt men samtidigt har det gett mig något positivt. Min barndom har inte varit lätt. Så är det ju.

Vi går tillbaka till själva programmet och hur hon upplevde tiden där inne, om det var som hon hade tänkt sig. Hon förklarar att de som tittarna inte förstår är hur uppstyrd produktionen egentligen är. Att ett inslag som exempelvis ”Pandoras ask” kan ta flera timmar att spela in, att det är mycket dötid där det inte händer någonting.

- Man fick lägga mycket energi under inspelningarna. Det vart nästan som ett jobb. En speciell upplevelse.

- Sen händer det ju grejer när man dricker, då är det lite annat, säger hon och skrattar.

Personerna där inne då, hur var kontakten med dem?

- Jo den var bra. Självklart är det vissa man i efterhand pratar mer med så är det.

Någon speciell?

- Ja, Patrik och jag är som bror och syster. Vi träffas väldigt mycket.

- Men majoriteten pratar jag fortfarande med. Men visst, vissa vill man inte umgås med eller se igen. Man kan inte älska alla.

Intervjun börjar gå mot sitt slut då hon ska iväg på nästa intervju. Som avslutning undrar jag hur hon ser på framtiden och vad som komma skall. Hon svarar att det är mycket på gång just nu, bland annat en bok som kan komma att bli av i en snar framtid. Att hon vill hjälpa andra genom att berätta sin historia.

- Framtiden ser ljus ut för min del. Det finns många drömmar att uppfylla. Det ser ljust ut.

Intervju Av Max Bergander 01 feb 2010 13:14