I rymden finns inga känslor

Simon (Bill Skarsgård) som har Aspergers syndrom bor tillsammans med sin bror Sam (Martin Wallström). Eftersom Simon inte gillar förändringar hjälper Sam till att hålla ett fast schema. Allt går bra, nåja, tills Sams flickvän dumpar honom och Sam inte längre klarar av att ta hand om sin bror. Simon inser att han måste hitta en ny flickvän till Sam för att allt ska återgå till det normala.

En ganska enkel story där Skarsgård får ta mycket plats i rollen som Simon. Det blir en riktig feel good-film med mycket värme och många hjärtliga skratt. Simons ständiga uppriktighet när han pratar med andra är en outsinlig källa till komik. Hur blir en konversation där ena parten alltid säger vad han har på hjärtat utan någon självcensur?

Bill Skarsgård imponerar också. Det är lätt att misstänka att man med det namnet kan få en hel del roller utan att kunna skådespela alls. Så är dock inte fallet här. När Simon i en scen bryter ihop och skriker efter Sam som lämnar honom är det hjärtskärande. Man tvekar inte en sekund på att Bill är Simon.

”I rymden finns inga känslor” är helt enkelt den bästa komedin just nu och den roligaste och mest befriande nytänkande svenska filmen sedan ” Jalla! Jalla!”. Det är bara att bocka av vad man åstadkommit. Ett bra manus, duktiga skådespelare, träffsäker komik och en av dessa få filmer där det känns som att dialogen faktiskt stämmer till nästan hundra procent. Dessutom är det en vacker film.

Jag tror och hoppas att vi i framtiden kommer att få se mer av manusförfattaren och regissören Andreas Öhman.

Av Niklas Blomqvist 02 sep 2010 23:50