Filmskapare genom tiderna har alla försökt att finna den rätta känslan, förnimmelsen och förståelsen för sina karaktärer. Vare sig de är John Cassavetes galna, nervösa, hjärtliga poträtt eller om det är Andrej Tarkovskys fantasieggande, gåtfulla eller paranoida skapelser så är porträtterandet den faktor som får oss, publiken, att brista ut i skratt, grått eller ilska.
1985 skapade Gus van Sant filmen Mala Noche som än i dag väl representerar van Sants avantgardistiska bildspråk och sinne för fantastiska historier.
Historier som genom hans porträtterande av karaktärer vaknar till liv. Berättelserna är ofta kontroversiella och skildrar alltifrån tonårsprostitution till en skolmassaker.
Paranoid Park är berättelsen om den unge skejtaren Alex, som en dag kommer i kontakt med skejtparken med samma namn. Parken är uppbyggd av erfarna skejtare, uteliggare och missbrukare och ses som Edens lustgård bland de inbitna.
Alex blir en dag introducerad för parken och han blir tagen vid första ögonkastet. Romansen etsar sig fast och lämnar honom besatt och full av beundran och han besöker regelbundet parken.
Men en kväll går allting snett då Alex blir ansvarig för en olycka. en olycka som hemsöker honom under filmens gång.
Gus van Sant serverar en spännande annorlunda historia baserad på romanen av Blake Nelson under samma namn. Där gestaltandet av sanningen blir en tecken på hur länge man kan leva i skymundan innan verkligheten hinner ikapp en. Där en väv av minnen binder samman pusselbitarna som skildras så starkt tack vare miljöerna, fotot och de unga oerfarna skådespelarna. Tillsammans bildar de en mardröm där huvudrollsinnehvaren ständigt får tampas med livets vardagligheter efter händelsen.
För fotot står Christopher Doyle som senast arbetade vid van Sants sida under nyinspelningen av "Psycho" 1994. Doyle blandar korniga doukumentär-liknande bilder av skateboard-åkande ungdomar som pendlar mellan stadens nergångna urbana miljöer, samt ljudkompositioner som förflyttar åskådaren genom hypnotiska landskap av förtvivlan och förundran.
Paranoid Park ser jag som en kärleksförklarelse till skatekulturen och känslan av att vara ung. I slutändan sker olyckan på grund av Alexs egen kärlek till parken.
En kärlek som inte kräver mycket annat än att få ständigt vara närvarande i ett sällskap där alla är välkommna utan vare sig tanke på materialism eller fåfänga.
Paranoid Park är en dröm att förvilla sig i och rekommenderas varmt till dem som vill delta i ett kaleidoskåp av värme, rädslor och fantasi.
/Love von Hauswolff
| Av |
| Recension Av Niklas Blomqvist, 27 nov '10 20:40 kommentarer |
| Av Redaktionen, 05 nov '10 10:53 kommentarer |
| Av Niklas Blomqvist, 02 aug '10 00:44 kommentarer |
Författare:
Love von Hauswolff
Publicerad: 23 jan '08 20:09
Inga nyckelord | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Länk till artikeln: