the_happening1.jpg 

The Happening

Folk hoppar från hustak, kraschar in bilar i väggar, och sliter upp sina artärer med hårspännen. En obeskrivlig galenskap bryter helt utan förvarning ut i Central Park och sprider sig över New York City och omnejd. Så inleder regissören M.Night Shyamalan sin senaste övernaturliga thriller och lyckas mer än väl med bedriften att nagla fast publiken i biostolarna.

Och visst, detta har han gjort flera gånger förut. Alla minns väl hur otäckt ett majsfält kunde svaja i Signs, eller hur ruskigt en skog kunde bete sig i The Village. Men aldrig har en sådan ”något är galet känsla” levererats inom de tre första minuterna.

Som en Stephen King-roman på droger, drar filmen iväg och vi får bekanta oss med vår huvudroll, en NO-lärare i Dressmankläder spelad av Mark Wahlberg. Det tar inte lång tid förrän Mark och hans flickväns (Zooey Deschanel), hemstad Philadelphia också blir angripet av denna mystiska företeelse som får folk att plötsligt ta sina liv, och när den första hypotesen säger att det kan vara terrorgrupper som ligger bakom allt, flyr folk ut till landsbygden. Mark och hans flickvän gör likaså samt får till uppgift att skydda Marks bästa kompis dotter (Ashlyn Sanchez).

Det är inte svårt att se ett mönster i M.Night Shyamalans filmer. Hans signum involverar numera en liten vettskrämd unge, två vuxna beskyddare, samt långa scener på en otäck natur där träd och grönska svajar till en mystisk vind som givetvis ackompanjeras av ruskig musik. Under filmens gång börjar jag inse, har jag inte sett den här filmen förut?

Nej så klart inte, men på ett sätt har jag nog det. Att Mr Shyamalan har en viss stil på sina filmer är inte alls negativt, snarare tvärtom då folk känner igen hans hantverk och lättare kan bygga en relation till hans filmstil. Men en viss utveckling i hans filmer har man som åskådare rätt att kräva, och det är tydligt att se att den uteblivit.

Så när Shyamalan satte sig ner vid sin MacBook Pro och tänkte ”dags att stämpla in på jobbet” och lät fingrarna automatiskt plita ner ett ”nytt” manus, ja då var The happening dömd att bli ett avdankat syskon till hans tidigare filmer. Situationen blir inte direkt bättre när den excellenta skådespelaren Mark Wahlberg tvingas tygla ner sin kaxighet och stora auktoritet till förmån för en töntig NO-lärare som verkar rädd för att ta upp plats i filmen. Dessutom paras denna NO-lärare ihop med en ännu töntigare och flamsigare flickvän som mest är jobbig och spelar en mycket otydlig roll.

Jag vill dock poängtera att jag inte har gett upp hoppet om regissören M.Night Shyamalan. Han är i vissa stunder riktigt vass men tyvärr, The Happening är ingen happening värt att hylla. Filmen skulle ha gjort sig bättre som ett 45 minuters Arkiv-X avsnitt för 10 år sedan, utan skräckslagna barn och spattiga flickvänner.

Av Jonas Levin 14 jul 2008 15:41