LeifAndrée2.jpg 

Leif Andrée: Skådespeleri är som ett sprinterlopp!

Leif Andrée har precis spelat in sina sista scener i TV-serien "Livet i Fagervik" för SVT med premiär i höst, han har en stor roll i långfilmen "Flickan" som går upp på svenska biografer till jul och medverkar i TV4 satsningen "Oskyldigt dömd" med start i oktober. I sin sommarstuga utanför Stockholm, med en dags ledighet, inför bland annat väntande filminhopp i Tyskland jämför den högproduktive skådespelaren sin egen yrkeskårs prestationer med sprinterlöparnas.
- Du har ett gigantiskt auditorium och du har en handfull sekunder att visa vad du går för, hela din kapacitet, om all träning gett resultat, även om vi i film- och TV-produktion har förmånen med omtagningar så är det ögonblicken, det omedelbara som ska fångas, säger Andrée med stor inlevelse och passion.

Han ringer upp mig inför tagningarna av sista scenerna i den planerade långköraren med sin signifikativa andan i halsen-röst och bokar intervjun till enda luckan i veckoprogrammet.
- Vi har just fått veta att SVT beslutat sig för att följa upp de första 12 avsnitten i "Livet i Fagervik" med lika många till, avslöjar Leif Andrée inte utan en viss glädje och förtjusning. Han medger att vi skådespelare är frilansare. Självklart är vi beroende av nya uppdrag med vidhängande inkomster. Nu tillhör jag ju den priviligerade gruppen som alltid haft arbete i överflöd men jag känner aktörer och aktriser som är överlyckliga över varje jobb de får.

Livet i Fagervik har till största delen spelats in i Mariefred. Handlingen utspelar sig i ett litet samhälle. En ung advokat, gestaltad av Henrik Johansson, återvänder för att överta sin pappas byrå. Leif Andrée spelar den alkoholiserade bagaren Svante som har en lindrigt förståndshandikappad dotter att dra försorg om. I sina korta presentationer av pågående projekt understryker den karismatiske skådespelaren:
- Manuset till "Flickan" var bland det bästa jag någonsin läst. Så långmält och finstämt. Även där karaktäriserar jag den bekymrade fadern. "Flickan" lämnas av sina biståndsarbetande föräldrar i sin partajande fasters vård och hon får klara sig själv. Jag är pappa till hennes kamrat i filmen. Långfilmen som har biopremiär i december har, bland andra namnkunniga skådespelare, välkände och populäre Shanti Rooney, känd från bl a Vägen ut, i en av huvudrollerna.
- I "Oskyldigt dömd" med Persbrandt i huvudrollen gör jag bara ett litet gästspel, förklarar Andrée.

Leif Andrée beskriver sin vistelse i Sundsvall, åren 1974-82, som en flykt. I själva verket värvades han tillsammans med Dan Larsson och en tränare till Sundsvalls Simsällskap som under många år hade mycket stora framgångar såväl nationellt som internationellt.
- Jag växte upp i en familj med problem. Jag var 16 år och ville bort helt enkelt. Jag simmade med viss framgång och såg min chans då det satsades stort på simningen i Sundsvall. Att jag blev kvar så pass länge berodde på min medverkan som trummis i punkbandet Pizzoar och så började jag delta i Teaterverkstans projekt i sena tonåren.

Bakgrunden till Leifs satsning på skådespelaryrket är inte helt utan dråpliga inslag. I motsats till vad man kan föreställa sig i modern tid, var den unge Leif Andrée en spädlemmad pojke som helst lekte med tjejer.
- Jag var svagast i klassen men också dess clown. Redan som nioåring, på frågan om framtida yrkesambitioner, ville jag bli skådis eller, hör och häpna, regissör och kameraman i porrfilmsprojekt. Jag gillade tjejer. Det var aldrig fråga om "tjejpest", du vet, för mig inte, drar sig den numera välväxte skådespelaren till minnes med ett skratt. Till ett Jesusspel i skolan blev en av "stjärnorna" i föreställningen sjuk och Leif blev tillfrågad om han kunde tänka sig ersätta skolkamraten.
- Jag var ju en liten parvel och skulle gestalta Herodes. Manteln var en meter för lång för mig och jag trasslade in mig och snubblade och kronan så mycket för stor att de fick fylla ut platsen för mitt huvud med sockor och strumpor. Till min mest dramatiska och avgörande replik, som jag skulle säga med stor auktoritet, så pinkade jag ner mig. Dessbättre dolde min enormt mycket för stora mundering hela fadäsen. Men efter det här debaclet blev jag teaterbiten. Jag satte ihop en liten teatergrupp som uppförde egna skådespel på fredagarnas roliga timmar, återger Andrée.'

Som förhållandevis nyetablerad skådespelare fick Leif snabbt etiketten skurk och psykopat, inte minst i samband med hans genombrott "Kaninmannen".
- Stämpeln tvättades helt bort i samband med att jag jag gjorde en roll i julkalendern 1997. Numera gör jag väldigt ofta snälla pappan-roller, summerar han men erkänner i samma andetag:
- Helst av allt skulle jag vilja spela Bond-skurk. Det är oerhört roligt att vara svin i film, TV och teater. Jag vet inte om det faller sig naturligt på något vis. Vi har det inneboende i våra undermedvetna. I Sverige är det totala antalet skådespelare så pass begränsat att alla känner alla. Producenter och regissörer ringer de skådespelare de vill ha till sina produktioner, för de vet redan vilka de är och känner till aktörernas rutin och repertoar.
- Man får rollerna mot bakgrund av kompetens i Sverige. Det funkar inte som i Hollywood, på lägre nivåer, att man genom "kontakter" kan ta genvägar eller så. Här erbjuds man ett jobb av en produktionsledning men jag har en agent som sköter löneförhandlingen, redgör rutinerade och ständigt anlitade Leif Andrée och säger inte utan en viss cynism:
- Alla kan inte spela i landslaget.

Regissören och skådespelaren Lennart Hjulström har fungerat som en mentor i den gamle punkarens skådespelarkarriär.
- Han har gett mig lugn, trygghet och harmoni. En självsäkerhet i agerandet jag inte hade naturligt i början.

Av Jack Edstrand 29 jul 2008 14:24