changeling.jpg 

Changeling

Clint Eastwood har som regissör på senaste tiden gett oss spännande gangsterfilmer likt Mystic River och gripande människoöden i boxningsfilmen Million Dollar Baby. Hans två krigsfilmer som skildrade varsin sida av kriget mellan USA och Japan har väl inte gått någon förbi. Att Clint Eastwood gör sig lika bra bakom kameran som framför den med en revolver i handen har nog de flesta redan insett.

Senaste verket i samlingen är Changeling. Baserad på en sann historia om hur en ensamstående mammas barn försvinner när hon är på jobbet. Flera månader senare hittas han av Los Angeles poliskår. Problemet är att när de lämnar över honom upptäcker mamman att det inte alls är hennes barn. Här börjar hennes kamp mot myndigheterna som vill undvika pinsamheter och tvinga henne att acceptera barnet som hennes.

Handlingen är förlagd till 1928, den tid då de verkliga händelserna också ska ha ägt rum, och miljön andas verkligen av 20-talets Los Angeles. Redan inledningen är en vy över staden med palmer, medelklassvillor och tidstypiska bilar ackompanjerat av pianoklink.

Angelina Jolie är förvånansvärt bra som mamman Christine Collins, en roll som tycks passa henne. Förvåningen kan givetvis delvis bero på Jolies tidigare rollprestationer i usla filmer som Mr. & Mrs. Smith. Malkovich är som vanligt bra, här i rollen som presbyterianen, pastor Gustav Briegleb. Mannen som försöker hjälpa Christine.

Känslan av 20-tal höjer filmen. Alltifrån detaljer som telefoner och radioapparater till bilar och spårvagnar till kläderna. Christine Collins hatt och kappa och poliser i rockar, kavajer, västar och skjortor. Väldigt snyggt, väldigt 20-tal. Att Christine jobbar på en telefonväxel känns underbart tidstypiskt.

Man kan känna vanmakten hos Christine över polisens behandling av henne. Hennes maktlöshet när allt hon vill är att de ska leta efter hennes riktiga son. Och man förvånas över myndighetens kyla, men samtidigt, eller just därför, känns det realistiskt. Beskrivningarna av framförallt psykvården, men även den onda polisen och den goda pastorn känns bitvis klyschiga, men är ack så effektiva. De hjälps också av trovärdigt skådespeleri och den skickligt berättade historien.

Filmen har premiär i Sverige 2009-01-16.

Av Niklas Blomqvist 14 dec 2008 20:47