Fler bilder

Watchmen

Watchmen utspelar sig i en alternativ tid där historien har ändrats. Superhjältar, utan superkrafter, dyker upp på trettiotalet för att bekämpa brott, ofta med mer eller mindre tvivelaktiga metoder. Genom en olycka har dock en man, Dr. Manhattan, fått riktiga superkrafter och med hans hjälp vinner USA Vietnamkriget och Nixon blir återvald som president både tre och fyra gånger. Dr. Manhattan stör jämvikten i terrorbalansen mellan Sovjet och USA och ett kärnvapenkrig är överhängande. Filmen tar sin början på åttiotalet. Nixon är fortfarande president, superhjältar är förbjudna. En av dessa superhjältar, The Comedian, hittas död och Rorschach, den enda som inte brytt sig om förbudet, letar upp pensionerade superhjältar för att ta reda på vem som börjat döda maskerade män.

Filmen är väldigt trogen sin förlaga i både miljö och handling, förutom de uppenbara avvikelserna, som att pirathistorien inte fick plats i filmen. Vi får i princip följa Moores och Gibbons serieroman ruta för ruta men i live action. Snyder gör inte på något sätt filmen till sin egen, men med tanke på vilken kvalitet förlagan besitter i både handling och miljöskildring blir det knappast ett minus. Tycker man om serien Watchmen och vill veta hur den skulle se ut som film är denna helt klart sevärd.

Våldet är oerhört snyggt, stilistiskt men fortfarande rått och är man känslig för blodiga filmer ska man kanske hoppa över den här. Tycker man däremot om våld, och framförallt snyggt sådant, finns det många godbitar i Watchmen. Detaljerna kring slutet har ändrats. Men i grunden är det ändå detsamma och lämnar oss med många intressanta frågor om vad som är rätt och fel.

Alla superhjältefilmer som kommit ut på senaste tiden har förklarat att de tillför genren något nytt, att de visar upp en ny och mer nyanserad bild av superhjälten. Jag har ännu inte hört någon säga det om Watchmen, men det är, tack vare Moores förlaga, den enda superhjältefilmen som verkligen tillför något nytt.

Recension Av Niklas Blomqvist 18 mar 2009 10:54