X-Men Origins: Wolverine

 Filmen fortsätter sedan i samma anda. Den första halvan består mest av massa fantasilös action och specialeffekter, om man nu kan kalla effekter som ständigt används för speciella, samt jaktscener. Eftersom de vare sig är snygga, nyskapande eller spänningshöjande då vi vet hur de kommer att sluta frågar man sig varför de överhuvudtaget är med. Möjligtvis kan det vara roligt för inbitna X-Menfans att se deras favoritkaraktärer utöva sina förmågor i live-action, men jag tror knappast ens det.

Man kunde tro att filmen skulle förklara varför Wolverine utvecklats till den bittra ensamvarg han varit i de tidigare X-Menfilmerna, men man kan också tro fel. De tidigare filmerna med sina små antydningar ger djupare förklaring än den senaste tack vare att i dessa får man endast se en del och sedan fantisera och försöka fundera ut resten. Ett knep som fungerar mycket bättre än att göra en ren actionfilm om bakgrunden, om man nu inte endast vill ha mer pengar.

Hugh Jackman får också otaliga chanser och tar varje tillfälle i akt till att flexa sina muskler i arga, djuriska Wolverine-ställningar. Till slut blir det tjatigt eller snarare skrattretande. I den annars torftiga dialogen får han och de andra karaktärerna ändå iväg en del smålustiga oneliners. Den sista halvan av filmen artar sig dessutom till att bli hyfsad, åtminstone i jämförelse med den första, men det gör tyvärr knappast filmen som helhet sevärd. Filmen hade tjänat på om Gavin Hood hade fokuserat mer på det dramatiska snarare än på actionsekvenserna, eller om han åtminstone hade lagt ned lite tid på de senare istället för att ge oss standardiserad action.

Recension Av Niklas Blomqvist 06 maj 2009 01:25