Fler bilder

Terminatormytologin trasas sönder

 Problemen med Terminator Salvation är många. Några av dem är att regissören McG inte tycks inse att Terminator inte är Transformers. Terminator är en hård, mörk och trasig dystopi nästan utan hopp, där robotarna kanske är långsamma och inga fintekniska underverk, men nästintill omöjliga att stoppa. Därför fungerar de gamla T-600 och T-800 fortfarande bäst, medan stora robotar som kan släppa iväg motorcykelrobotar snarast ter sig ganska löjliga. Sedan går det att fråga sig sen när Skynet förvandlades till en ondskefull Bondskurk med skrattretande avancerade planer som Skynet själv avslöjar medan det fortfarande finns tid att stoppa dem.

Jag fick aldrig känslan av dystopi i denna framtidsvision som McG ger oss. Snarare ser jag ett gäng robotar och ett gäng människor som slåss i en öken till schyssta specialeffekter. Visst är det hyfsad action och urusel handling, men varför slakta Terminatormytologin genom att göra en dussinfilm som kunde handlat om vad som helst?

Slutligen, den första Terminatorfilmen hade följande citat:

In the Year of Darkness, 2029, the rulers of this planet devised the ultimate plan. They would reshape the Future by changing the Past. The plan required something that felt no pity. No pain. No fear. Something unstoppable. They created 'THE TERMINATOR'

… och:

The thing that won't die, in the nightmare that won't end.

Det här gick att känna när man såg filmen. Vad kände man under Terminator Salvation?

Krönika av Niklas Blomqvist 27 jun 2009 14:39