Crank: High Voltage - pornografiskt våld

Uppföljaren till Crank är precis som sin föregångare, inte en film för alla. Jason Statham inträder återigen i rollen som Chev Chelios, hatad av kinesiska triader, spanska maffioser, polisen och samhället i övrigt. Detta verkar inte bekymra antagonisten det minsta, som för sin egen del hatar i stort sett alla andra, och endast drivs utav en primal instinkt, överlevnad.

Handlingen bör man ta med en nypa salt, filmen tar vid där föregångaren slutade, Chev vaknar upp i en sjukhussäng och inser snart till sin förfäran att hans hjärta har ersatts med ett artificiellt, batteridrivet hjärta. Han får snart reda på att elaka typer vill tömma hans kropp på organ, eftersom de anser den hålla "superhjälte"-standard. Med lite information ifrån den hjälpsamme Doc Miles (Dwight Yoakam), inser Chev att han måste elektrifiera sin kropp så snart som hans hjärta börjar tröttna, detta leder i sin tur till en del fantasirika scener.

Det låter som ett skämt, och det är precis vad det är också. Realism, syfte, stilistisk charm, allt detta kan man glömma. Se istället fram emot orättvisa könsroller och stereotyper i överflöd. Det är presentationen som är det intressanta, allting sker i 100 km/h, snabba kameraklipp á la Fight Club, obscena händelser, fåniga kommentarer och offentligt sex. Transportsträckor hoppas över för att ständigt kunna bibehålla det hisnande tempot.

I rollerna ser vi bland annat Chev´s flickvän återigen spelad av Amy Smart, Efren Ramirez återkommer komiskt nog inträdandes rollen Venus, för att hämnas sin mördade bror Kaylo som han spelade i den första Crank-filmen. I mindre roller dyker även triadledaren Don Kim upp igen, med annorlunda motiv än senast, och läderbögen Orlando.

Filmen känns ibland som en adaption utav Rockstars ”Grand Theft Auto”-spel. Och det bör säga ganska mycket för de som är insatta i ämnet. Regissörerna har även implementerat diverse animerade inslag, vilket har bemötts med viss skepsis.

Eftertexten anspelar på att Crank-filmerna kommer få utökning och bli trilogi.

Recension Av Jesper Hassell 31 jul 2009 15:39