Vi har en manlig homosexuell reklamikon för viktminskning, en terapeut, ett dysfunktionellt (tvilling)syskonpar och en religiöst reglerad förlovning, den gemensamma nämnaren lyder dock: fetma.
Vår terapeut håller dagliga sessioner i framförallt viktrelaterade livskriser, här möter vi de flesta andra involverade historier i filmen. Alla deltagare har problem med sig själva, sina partners, sin vikt och sitt välmående, men på markant olika nivåer. Viktgurun Enrique har gått upp 30 kg och blivit lurad av sin arbetskollega, den troende Sofia vill råda bot på sitt sexlösa förhållande, trots att det skulle bryta äktenskapet till Gud. Hennes trolovade Alex känner sig om än mer splittrad i frågan, samtidigt som andra synder gör sig tillkänna. Paula hetsäter för att hennes sambo bytt stad på grund av sitt jobb, vilket resulterar i att hon får ångest över att han kommer lämna henne över hennes ökande vikt. Syskonparets problem härleds ifrån deras föräldrars oförmåga till att uppfostra dem, brodern mobbar ständigt sin överviktiga syster och gör henne till åtlöje offentligt. Alla dessa historier vävs sedan samman och bildar ett fint nät av konflikter och desperata försök att reda ut dessa.
Filmen är skriven och producerad av Daniel Sánchez Arévalo som tillsammans med en tydligt dedikerad skådespelaruppsättning skapar ett nutidsorienterat drama. Filmen tog över 10 månader att spela in och detta är relaterat till bland annat skådespelarnas viktökningar. Under filmens gång snuddas det implicit vid de sju dödssynderna, vilket genererar ett innehållsrikt förråd för konflikter.
Gordos är gjord med sann känsla för balans, ständigt levererandes en realistisk och verklighetsförankrad historia, varierad med en tragikomisk absurdhet. Tittaren tvingas hela tiden famla fram och tillbaka med sina sympatier för karaktärerna i filmen, de begår ständigt misstag samtidigt som de med emotionella resonemang försöker rättfärdiga sitt handlande. Karaktärsutvecklingen hos huvudrollsinnehavarna är beundransvärd och man känner sig snarare som betraktare i någons privatliv än som publik i en biosalong.
I slutändan bör den här filmen lämna dig ett par skratt rikare, men även med en tankeställare som kanske kan lätta ditt hjärtas tunga bördor, om än för en liten stund.
Recension av 
Jesper Hassell 12 nov 2009 22:05