Filmfestivalen: Fish Tank

Filmen inleds med en hel del svordomar. Alla hatar alla och varandra i en salig röra. Det finns ingen som femtonåriga Mia inte skriker och svär åt och det finns ingen som inte skriker och svär åt henne. Mia försöker befria en häst som far illa, men misslyckas. Överallt i hennes väg ställs fysiska hinder som stängsel upp som symbol för hur hennes livssituation oupphörligen förhindrar alla försök att ta för sig och uppnå någon mening med livet.

Sen kommer hunken in i bilden. Mias mamma har skaffat sig en ny kille, Connor. Svordomarna och stängslen upphör inte, men bilden ljusnar. Mamman blir lyckligare, Mias lillasyster verkar gilla Connor och Mia själv gillar Connor, på ett sätt som kanske inte är helt lyckat då Connor dejtar hennes mamma. Connor ingjuter självförtroende i Mia och hon bestämmer sig för att satsa mer seriöst på sin dans. Connor blir en lugnande punkt som familjen kan samlas runt utan att bråka (nåja).

Alla personer i filmen har sina goda och dåliga sidor vilket porträtteras väldigt trovärdigt av manusförfattaren och regissören Andrea Arnold. Skådespelarna är här till god hjälp och samspelet mellan de fyra familjemedlemmarna är riktigt bra. Självklart kommer allt inte bli lyckligt endast för att Connor kommit in i bilden, utan fler besvikelser och motgångar drabbar Mia och hennes familj.

Man känner med Mia, man känner med hennes mamma och syster och man känner med Connor. ”Fish Tank” skulle med sin story om dottern som får upp ögonen för sin mammas nya kille kunnat bli outhärdligt klyschig och inte tillföra genrens något nytt. Så blir det inte. ”Fish Tank” är riktigt bra. En film du vanligtvis inte skulle se, så ta chansen på filmfestivalen.

Recension Av Niklas Blomqvist 16 nov 2009 22:55