Filmfestivalen: trasdockorna ärver jorden

Ett problem med filmen är att man inte ges en särskilt ingående inblick i trasdockornas personligheter. Vi får endast ytligt bekanta oss de olika trasdockornas egenarter genom deras handlingar under filmens gång. Den rädde, De nyfikna, Den som löser problem med våld och så vidare. Visst finns det en poäng med förenklingen, men den hade inte behövt vara så tydlig och trasdockorna kunde ha getts lite mer djup. Alternativt kunde förenklingen varit ännu tydligare, men nu hamnar filmen någonstans mittemellan yta och djup.

Men visst är filmen bra. Trasdockorna är gulliga samtidigt som världen de vaknat upp/lever i är en stark kontrast med sin karga hårdhet och de faror som lurar. Varför de håller samman förklaras förvisso inte av så mycket mer än att de alla är trasdockor under ett gemensamt hot. Trots det manar åtminstone huvudkaraktären till sympati. Och som sagt, idén med att det är trasdockor som tar upp kampen mot maskinerna är underbar. Tyvärr spelar Shane Acker för mycket på just den idén och låter en hel del Hollywoodklyschor ta över i filmen. Klyschor som redan nötts ut i alla andra filmer där svaga (mänskliga) grupper slåss mot maskiner, men som här endast kan återanvändas just tack vare ”9”:s unika twist.

Slutligen: Varför fick man, genom tillbakablickar, känslan av att det var kommunister (eller möjligtvis fascister) som skapat maskinen som sedan utrotade människan? Så svårt borde det inte ha varit att hitta paralleller till vårt samhälle och vår ekonomiska och demokratiska utveckling (övervakning, terroristbekämpning) för att finna ett annalkande hot i teknologiutvecklingen. För att på så sätt göra filmen mer aktuell.

Recension av Niklas Blomqvist 18 nov 2009 00:03