Legend of the Seeker, TV6 nya (nåja, säsong 1 och 2 har gått i USA) fantasyserie har getts mycket uppmärksamhet av kanalen själv, men desto mindre i övriga media. Serien baseras på författaren Terry Goodkinds fantasyserie ”Sword of Truth” och hade premiär i Sverige den femte februari. Tyvärr kommer den nog aldrig bli mer än en dussinserie.
Legend of The Seeker har flera problem som alla mynnar ut i manusförfattarnas och regissörens brist på fantasi. Seriens dialog radar upp klyschiga oneliners på varandra. Handlingen är så typisk att man undrar om skaparna gömt sig under en sten i cirka tio år, eller om de inte bryr sig om att det enda de gör är att kopiera föregångare som Eragon, Sagan om ringen eller vilken fantasyserie som helst, och dessutom gör det sämre.
En utvald ska besegra en ond härskare. Den utvalde lever ett vanligt liv och känner inte till att han är utvald. När han får reda på vem han är accepterar han det inte, utan menar att de fått tag i fel person. Bekant? Till slut accepterar den utvalde att det är han som är ”Sökaren”. Och med till slut menar jag fem minuter efter att han nekat. Nämnde jag att serien stressar fram och att händelseförloppen är mer än lovligt hoppiga till och från?
Den utvaldes mentor lägger en vis kommentar om att man inte ska se bakåt, endast framåt. Tjugo minuter senare, i samma avsnitt säger ”Sökaren” ”A wise man once told me”. Once? ”An hour ago, a wise man told me”. Snarare. Och på den vägen fortsätter det.
Inledningsvis möts vi av den blivande hjälten som bygger en bro och bär på plankor i bar överkropp (skulle vilja se den byggjobbare som tycker att det är bekvämt). Vi möts även av ett par urringningar när två kvinnor flyr från soldater och böjer sig ner över sina hästar, för att undvika pilar som flyger förbi dem, och kameran ställer in rätt vinkel. Varför? Kanske som en fingervisning om vilken kvalitet serien kommer att ha?
Vi får också en mycket rörande historia om hur en profet pekade ut både tid och plats för när den utvalde skulle födas. Ett utpekande som resulterade i att byns alla nyfödda söner mördades av den onde härskarens arméer. Alla utom den utvalde som undkom. Visst kan man ta händelser från bibeln. Många framgångsrika filmer, serier och romaner har bibliska teman. Men om man gör det vore det kanske på sin plats att göra en endaste liten ändring i grundstoryn? Att göra det med någon sorts finess?
Dessutom har alla ledsamt påhittiga namn. Den onde härskaren kallas Darken Raul (Mörken Raul), den utvalde kallas Seeker, kvinnan som ska beskydda honom är visst en Confessor, den utvaldes svärd är ett Sword of Truth och en liten pojke som kan läsa tankar är en Listener.
Dumt att haka upp sig på sådana småsaker? Kanske, men när hela serien endast består av sådana småsaker är det svårt att veta vad man annars ska haka upp sig på. Kanske överanvändandet av slow motion? En effekt som när den används i liten utsträckning minskar känslan av fantasy och mystik och som när den används i stor utsträckning, som här, förstör känslan helt.
Recension av 
Niklas Blomqvist 08 feb 2010 23:10