Två gånger biosommar

För alla dem som gillade ”Paris, je t'aime” har den nu fått sitt syskon i filmen ”New York, I Love You”. Inte lika bra som sin föregångare, men fortfarande en charmig och underhållande samling novellfilmer. Till skillnad från ”Paris, je t'aime” knyts här alla historier (nåja) samman till en helhet, vilket kan uppskattas eller ogillas. Själv tyckte jag att det fungerade även om det inte var nödvändigt.

Likt tidigare florerar en hel del kändisar som Natalie Portman, Andy Garcia, Rachel Bilson och Orlando Bloom i de olika episoderna. Alla skådespelare, kända såväl som okända namn gör ett riktigt bra jobb och bidrar till att skapa den feel good-känsla som genomsyrar både ”Paris, je t'aime” och ”New York, I Love You”. En av de få kritiska synpunkter jag har är att en del av de sexuella anspelningarna och scenerna i filmen var något pubertala. Allt som allt kommer du garanterat vara lite gladare och lite lyckligare när du lämnat biostolen.

Sommarens storfilm är helt klart ”Inception” som på kort tid fått över hundratusen röster och hamnat trea på imdb:s top250-lista. Även om jag inte skulle vilja ge den så höga betyg så måste jag medge att den är både häftig och spännande. Tanken att stjäla människors hemliga tankar när de drömmer kanske inte är höjden av påhittighet, men sättet filmen är gjord på gör den onekligen till just det, påhittig. Det som imponerar mest är hur Christopher Nolan i filmform lyckas fånga så mycket av det som är drömmens bisarra verklighet.

Tyvärr kan jag inte ge filmen toppbetyg. Dels för att historien om huvudpersonen (Leonardo DiCaprio) och hans döda hustru inte är så fängslande som den skulle kunna vara. Dels för att Christopher Nolan gör det väl enkelt för sig när han ökar spänningen och djupet i filmen. Drömmar har flera lager (dröm i drömmen) där tiden uppfattas olika. Och visst skapar det spänning och en känsla av djup när drömtjuvarna måste klara av att hantera alla drömmar samtidigt. Men som sagt. Christopher Nolan gör det väl enkelt för sig. När han vill skapa extra spänning, extra djup lägger han bara till ytterligare ett lager drömmar istället för att anstränga sig för att skapa samma känsla genom använda sig av de verktyg som redan finns där. Trots det en mycket bra film, där man visserligen ganska tidigt anar hur det kommer att sluta, men det är vägen dit som man beundrar och förundras över.

Av Niklas Blomqvist 02 aug 2010 00:44