Crazy Ace, not Ess! 

Ace och Ess – en nygammal kärlekshistoria

Mina alldeles för gamla killkompisar hade lurat med mig på ett ställe där jag inte hörde hemma. Mina 27-åriga killkompisar låtsades vara 23 år och jag och min tjejkompis låtsades vara 19 år gamla. Killarna fick hångel direkt medan jag och Maja satt i ett hörn och kände oss som gamla tanter.

Jag trodde Ace var indie, electro och snygga 20 åringar, men Ace är ett tillhåll för snartonåringar och smiskisar, och det är grymt för dom. Hade jag varit arton hade älskat Ace, men nu är jag nog trots min relativt unga ålder rätt bitter.

Smiskisarna kan dansa natten lång till ”You can call me Al” och ”Got my mind set on you” och de verkar ha fantastiskt roligt. Om man vill hångla är det bara att gå fram till vem som helst och du är hemma, du kan använda ett falskt namn och allt är bara kärlek. Men akta dig, en hel del kids har faktiskt tandställning!

Efter ett tag så kände jag mig som arton också, tills jag hörde två ungdomar diskutera vad de skulle göra efter gymnasiet medan jag diskuterade vad jag skulle göra efter KTH. Nej, jag längtade bort till mitt F12 där jag är yngst av mina vänner.

Men på F12 på tisdagar är det tydligen nästan samma sak, fast ändå inte. Ace blir Ess varje tisdag, och en del artonåringar slinker med, fast nu gör det ingenting, det är bara trevligt. Musiken är bättre, hårdare och snabbare. Mina 30-åriga vänner är där, livet är bra.

Av Dunja Vujovic 23 jul 2008 15:19