Wildlife 

Vi är här för att dö små dödar

Det man saknar mest är det som hörs minst. Tystnaden har blivit bristvara i dagens Sverige. Vi vill helst inte veta av den. Frihet skrämmer. Det är i insikten vi blir vilda, insikter kommer när vi ställer oss nakna och nakna står vi bara i tystnaden.

För mig är vildhet sällan något utmanande, explosivt, i sin tur behöver det explosiva inte bullra och föra oväsen. Det vilda hittar man i vemodets passion, i längtan efter det ursprung som många förknippar med vatten, i livserfarenheten.

”Vila här där det blir grönt, vatten kommer.” Så börjar Peter Lucas Erixons ”Sista rester av det vilda”, med en lugnande förtröstan. Boken är hans elfte sedan debuten 1983 och blir till en återerövring av skönheten och kraften i det svenska språket.

”Vi är här för att tillsammans dö många små dödar.” När Erixon betraktar livets ljus och mörker möter han sorgen utan att förneka smärtan. Han försöker se bortom ordet men använder det så varsamt han kan för att fånga ett ögonblicks lycka och sin hemlängtan. I ”Sista rester av det vilda” är årstiderna och livscykeln (födelse – död – födelse) ständigt närvarande.

Peter Lucas Erixon (f. 1962) kommer från Jämtland men har rest mycket i livet. Nyårsdagen 2008 läste han i St. Marks Poetry Project på Manhattan tillsammans med Patti Smith, Lenny Kaye och Steve Earle. Hans senaste roman ”Stoft och vind” (2007) uppmärksammades stort av läsare och kritiker. ”Sista rester av det vilda” släpps parallellt på engelska.

Författare: Peter Lucas Erixon
Titel: Sista rester av det vilda
Förlag: Trombone
Utgivning: Våren 2008

Av Stefan Whilde 15 apr 2008 11:22